wermäktig, hoppas jag S. PB. tager bladet från munnen och medfin Jofurssblirt skrämmer honom till tystnad. Ö. P. upplyser fina läsare om, att han år den ende nu lefwande — — i Swerige, å hwilken offentlig åklagare fordrar lijwets förlust för uttalandet af sanningar, hwilka numera inför alla tänkande och upplysta ej äro twifwel underkastade. Härwid anmärker Malmö n. Alleb.: Hwilfa dessa sanningar warit, skulle allt wära intresfant att erfära. Ållmänna äklas garen har utan twifwel handlar mycket obes tänkt uti att hafwa welat taga hufwudet af nämnde fanningåwittne, få mycket mera fom det grymma straffet af lätt insedda skäl aldrig kunnat gå i werfftållighet. — Men min käre Tungus! skulle jannirgåmwittnet fanske redan dessförinnan hafwa förlorat hufwudet? Jo, jo. Du får nog annat att weta. J förra numret af O. P. hopskromte du från måne till en stjerna (Castor eller Pollur? jag begrep icke så noga), och hwad du bärnäst blir, det wet Han allena, fom år få outtömligtrrik på nya vyer och höga idcer. (Gargon : Skällsord, ja!) J förbigående will jag här en gång för alla nämna, afrt, då 6. gapar der enhwar rånfonde låfare finner honom bafwa orätt, jag ide wår dar mig om att snäsa slyngeln, utan låter honom hällas. Wänder jag mig nu till Högffolan, detta Babelstorn, hwars tinnar, att ide säga grunds walar, sträcka fig upp i himmelens sky. få håvnal jag för den swindlande höjd, dit jag föreg, och ber en hwar, fom har benågenhet för att blifwa yr i perufen, wisligen blifwa hemma, ty här gäller det att tråda en fljer: nedans bland guldmoln i det MÅ Det är en bardalek, der det går hett under sköldarne till : edan ligga Romarewerldens gudar fom flag: ta bjeltar på walplarsen och med d draget smärd tär segerbjelten ännu spejande efter rof. Jag er redan i andanom, huru Greklands gudar säfwande fly från fina olpmpiska borgar, för itt i Egyptens mörfer gömma sig för denna )imlastormande Titan. J min dårskap hade ag föreställt mig att Judarnes Gud, den allås påldige, skulle få behålla fin thron, men nu fall slutet blifwa en imula Judiskt, n fom förs nodligen skall dethronifera äfwen honom. Hwad är då Sögskolan? nuiversitetet, warar det allmänna mermiskefönrsäåuder. Nej, ac wackert. Högffolan är Elementarskoan: det lärer Ö. P. Iare detta hog sagdi. Harcon: Han ljuger högeligen; ty i Ele nentarskolan läras wetenskapens elementer d. i. första grunder och fördenskull bar det aldrig unnat falla någon fläk menniska in att falla den Högskolan. Jag wet dock wäl, hwarföre en blifwit hedrad med en få bög titel: allt temligen fom Ö. P. ämnar nedsänka, fram: tälles först säsom rätt högt och herrligt, vå det ut förnedringen må blifwa desto djupare Å segerhjeltens bragd få moycket mera gläns ande, — Wet hut, drummel! Blyge du ej an ala om lögu inför sjelfwa janningåwitne var excellence? Föthållandet är alldeles mot: att: allt, det må nu wara huru lågt och rin, qa som helst, blott det fommer under SH. P:s sehandlina, blifwer först härigenom rått here igt ech hög:. Jcke sant, mina wänner? Ware detta nog sagdt om öfwerskriften. käfta gång skall jag d då ändtligen träda in i jelfwa skriften, för art framdraga dess nya fanningar 757 men innan jag slutar, fan jag ej underläta att anföra det enda witsord härom jag i tideböckerna funnit, nems ligen UpfalasRoftens, emedan detta I begyns neljen sontes mig fant och träffande. Han får ger neml. om Högskolans artiklar, alt de äro fana måsterstycken i det alldeles — befings Da. Lef wål! Petter Nilsson den yngste. — — — — —