nu berattade kasta vi en tät slöja, ty det var hennes trosbekannelse. — ?Min mor ovetande borjade jag oppna mitt hjerta for min far. AÅrma barn, sade han, ,,slå du sonder sanningens spegel, den skänker ingen tröst åt din sjal... af honom fick jag intet. Kort efter gick han bort — — och det har med hvarje år, hvarje månad, hvarje vecka, hvarje dag, hvarje timma blifvit allt mörkare inom mig — och skall det så fortfara... förlorar jag förståndet ...? (Forts.) AAH —