Helsingborgs-Posten – 3 mars 1862, sida 3

viss fördom mot denna dans, och hade jag en fästmö, toge jag det löftet af henne alt hon aldrig valsade med någon annan än mig. Det vore synd detv, menade Aslrid. Synd, hvarför så? ltvarför skulle baron vilja herofva henne ell oskyldigt nöje? Ögonbrynen rynkades, minen blef mörk och han alertog: Vore det ej nog för henne om hon finge dansa med sin sastman? PMen då finge hon ej mer ån en enda vals under en hel afton och kanske icke det, när baron ej är road deraf.? Jag sade ej att det icke roade mig, blott all jag hade en fördom mot denna dans; men någon gång kan man väl hafva lust att göra ett utsall. smålog han, Huru blir det nu, lofvar fröken mig nästa vals?? PJa, jag tackar?, svarade Astrid. Fransasen blef slut och Stjernsköld förde Astrid till en ledig plats och satte sig bredvid henne. Det, pratades, det kurtiserades runttomkring dem. Är fröken nöjd med det anonyma pianot? frågade han sakta. PPianot af den anonyme gifvaren, menar baron? svarade hon. Ja, lika mycket — är det godt?? Det ar utmärkt — har den skönaste, klangrikaste ton jag någonsin hört, och är dessutom ovanligt lättspelt. (Forts.)