Helsingborgs-Posten – 3 mars 1862, sida 2

Så sår det till. Nvvell af PiILGRIMEN. (Feris. fr. nr. 24.) Hon satt emellan tvenne obekanta sruntimmer, bada i lyckligare förhållanden an hon, och af hvilka ingendera brydde sig det minsta om henne. Icke någon förödmjukande känsla af sin belagenhel. men ett tillatligt medvetande af sit menniskovarde sorhjed henne alt öppna ell samtal med dem som ej tycktes vara intresserade att med henne borja nagot. De hade till och med den oforsyntheten alt luta sig olver henne, tilltalande hvarandra. Den ena sade på fransyska, hvilket språk hon var ofvertygad att Fru Liljefelt omöjligt kunde forsta: Obegripligt att man vill vara ute, då man ej har annat an gamla uppstufvade kläder, liknande teatergrannlat, alt sälla på sig.? Det ma du val säga, svarade den andra. Om någon kunnat blicka in i denna adla qvinnas hjerta skulle han fått se huru ingen enda rorelse hvarken af sorlrylelse eller nedslagenhet banade sig vag genom hennes sjal. Hon ansåäg sig ej en härsmän ringare än döorut; och hon, en råttskaffens mans vigda maka, — en man, som genom sina rika inre skatter, ett odladt förstånd, stora själsformözenheter och ett ofver verld och flärd upp10jdt sinne, — var, det hoppades hon, in