Helsingborgs-Posten – 21 februari 1862, sida 2

Jag var sjutton år då jag förlofvade mig — visste ej rätt hvad jag ville — hade redan gifvit ett par korgar och tyckte det vara roligt att så ung blifva fästmö — och grefvinna till på köpet... .jag inbillade mg att jag som fru skulle få lika mycken frihe som jag haft såsom flicka, men det blir tvetom. — Det sades att vår bröllopsdag skulle blifva på min tjugonde födelsedag; men i höstas, då han en gång blef ond, framsköt han den olyckliga dagen till den nittonde födelsedagen, som inträffar den 8 nästkommande Juli, och intet tryckt ord står fastare än det hans mun uttalar.? Astrid teg och tryckte hennes hand ännu innerligare i sin. Och nu, då hennes tungas band lossnat, fortfor hon: rOch ej nog med att jag skall bero afhonom, utan äfven af hans mor och syster, hvilka jag ej kan fördraga, skola också kujonera mig, men få se hvem som vinner segern. Jag är ej van alt gifva vika för någon annan vilja än min egen.? vMen jag har hört sägas,? sade Astrid, vatt grefvinnan Nordenheim och hennes dotter ämna lemna Hjelmsätra när grefven gifter sig — och i alla fall skola de vara högst aktningsvärda fersoner. Hogst aktningsvärda och högst tråkiga,? genmälte Henriette. Hvem tycker du ej vara tråkig ...? yvisst icke alla, sade hon med stark tonvigt. Fifsattöre har du varit ond i dag ? vpet föll Nordenheim in alt dröja med vår kyrkfärd till högmessan och som mamma gerna sofver om morgnarne och äfven jag når det ej är något extra, så var hon myc