Helsingborgs-Posten – 19 februari 1862, sida 2

Den största wisheten. Att wara lycklig i sitt hem borde wara mår let för all åregirigbet, mälet för hwarje öns skan, hwarje sträfwan, och endast den, fom har detta mål för ögonen och med kraft föker win: na det, fan med råtta kallas wis. Mängdens bifall, ryfte och glans äro lika raketerna och luReldarne i ett fyrwerkeri: de blända och flods na. Glädjen och) belåtenheten i hemmet år den lugnt brinnande lägan, fom wärmer och lyser. Afwen den inre menniskan blir ofta sorgfälligt utrustad för sällskapslifwet och smyckad med dygder och älskwärdheter. Det konstlade leendet på läpparne år i wåra dagar mindre sällsynt, ån sminket på kinderna. Man bår ej mer nås ara skönsketsfläckar; men wäl sminkar fig wer!s den i dag fom i fordna dagar med fröna fåns flor, fom äro främmande för hjertat. J sitt bem åter framträder menniskan i sitt innersta wåsende; hår aflägger don prålgodset och för: klädnaden såsom en tryckande börda; här endast fär man se menniskan i sin sanna gestalt. Wi mäste derföre, obemärkte af dem, betrakta wvås ra medmenniskor i deras husliga förhållanden, för att få en rigtig måtistock för deras farafs tärer och funna beftåmma, huruwida de äro i befutning af förmågan att, skiljda från werldgs bullret, i skötet af fin familj sjelfwa wara lydliga och göra andra lyckliga. J ju högre grad en menniska förmär detta, med få mydet förs re skäl fon benne tilldömmas wisbetens och dygdens pris. (Norrk. tidn.) — nr e