bur och befria panthern. Men detta gjorde ti gern ännu mera ursinnig och efter en fruftang: wärd strid i ungefär 10 minuter lyckades han flulligen gripa den utmaltade pamhern i ftrus pen med fin wäldiga ram, hwarpå han falts höll honom alldeles orörlig få långe tills pans thern war död. Likasom tillfredsställd öfwer att hafwa uppnått fin afsigt, gick han derpå till baka i fin bur och brydde fig alls ide om, att man lagade den genombrutna skiljowäggen. Ö gonwittnena till ftriden beskrifwa den fåfom i hög grad ohygglig, men hwad fom onekligen år märkwärdigt är, att de öfriga djuren alls ide läto störa fig af bullret, utan lugnt blefwo liggande i fina burar. Panthern, fom skall bafwa kostat menageriegaten 2000 tr, togs stendöd ut ur buren; tigern säges wara den samme, fom för någon tid sedan dödade en lejoninna i ett menageri i London. — Eget slags wattuskräck. Bland de pad sagerare, fom med ångfartoger Hanfa vå def sista resa från Newyork kommo till CEuropa, war åfwen en ung fransman med sin hustru. Eburuwål frisk plågades fransmannen af den inbillning att han bestämdt skulle dö under resan. DÅ han dessutom hade en obeskriflig avet sion för wanen, få föpte han i Newvotk ett stort fat sprit fom han låt föra ombord, på det art, när han wäl dött, hang lif skulle läggas i spriten och sålunda ide behöfwa kastas i hafwet, utan funna hemföras att ordentligt jordas. Når nu Hanfa ankom till Southampton och den inbillade dödskandidaten war wid lif och helsa skänkte han spritfarct till skeppsklareraren, fom naturligiwis sälde det. — Tre nordamerikanska faptener, hwars fartyg sydhaternas beryktade fapare Sumter hade tagit och uppbränt, hafwa anländt till Livers pool, nästan alldeles utplundråde. Befälhaf waren på Sumter, kapten Semmes, hade fråntagit dem allt af wärde och fonfifcerat det fom god pris. Deras garderober fingo de först lof att behålla, men sedan tyckte favarefaptenen att de bade för många kläder och låt dem ens dast behålla hwad de hade på kroppen. En of kaptenerna frägte han buru många reda penningar ban bade på fig, och tillade: Det tienar ej till någor att ni döljer något för mig, m om jag ej anser er bafwa talat sanning låter jag vifitera er.7 Kaptenen hade 150 Dollars, fom ban urlemnade. En af de andre bade endast 5 Dollars, hwilka kaptenen war så nädig lät honom behålla. Den amerikanske fonsuln i Gadir hade måst förse de stackars siömännen med hwad som behöfdes till resan. — Ett par enfaldiga bondpojkar blefwo af fvrfoherden, i den by der de bodde, skickade till närmaste slad, för att hemta ett krucifir hos en konfinär. Förgyllaren fom hade lut at skämta med gossarne från landet, frågade om de wille hafwa en död eller lefwande bild. Pojfarna stodo helt förbluffade öfwer am ej fyrfoberden hade derom gifwit dem något ber sted, men swarade slutligen: Nå, för all del, wi köpa en fom lefwer ; tyder han att den ide år bra, få kan han ju nog flå ihjel den! — Neruda:anckdot. En resande hr 3. bade begifwit fig till Stoäholm, för au höra syskonen Neruda, och anlände en dag till hotell Rydberg, der han sick fig anwisadt et rum, fomfortabelt och trefligt fom han bade begårt. Knappt bade han slagit fig ned i en beqwåm emma, för att ta fig en liten förmiddangslur, förtån han får böra ljudet af viol frön högre regioner. Himmel! hwilfen tortyr . . . hur unders stär man fig att inqwartera en birfilare ofwanpå mig, eller, rättare sagdt, mig under en birfis lare! — röt den strånge hr grosshandlaren ät den inträdande gargonen. — Jag trodde herrn war musikälstare, dristade fig garconen inwända. — Wisst är jag det, men jag tycker icke om annat än klassisk mufik .... skaffa mig genast ett annat rum, — Så skedde äfwen. Om afs tonen sammanträffade på overafållaren den res sande med en annan resande, också inqwarterad på Rodberg, fom hotellet i dagligt tal bes nämnes. Denne sednare war wid serdeles briljant lvune. — Hr grosshandlaren må tro, att jag bart tur, en riftig bondtur. Just fom jag fom till hotellet olef ett rum ledigt, ett alls deles ypperligt rum, och tid på köpet midt under foffonen Neruda, få att jag har det nöjet hela dagen att höra hennes guddomliga viol, och hwarföre? jo derföre, att ett omufifaliftt dumbufwud fann hennes spel ide nog klassiskt för sina åsneöron samt derföre bytte om rum. Jag fan jult undra hwem denna klassikus war? — Grosshadlaren lärer icke ha upplvyst om den saken, men kyparen kunde icke tiga och