Helsingborgs-Posten – 14 februari 1862, sida 3

S—s, inhemtade Theophil sina första allvarliga studier vid dervarande skola och gymnasium, men kort före hans afgång till akademien tog fadren afsked och flyttade till en annan ort der han lillhandlade sig en egendom. Theophil hade under serierna sitt tillhåll på sadernegodset Östanfors, då tillhorigt farbrodern Kanslirädet Liljefelt, och han blef således till sin moders stora gladje af den värdige och af familjen älskade Prosten Zellerman beredd till sin första nattvardsgång. Om vi minnas rätt, hafva vi i det foregående omnämnt att det icke var enligt hans fars önskan, som han invigde sig åt det resltarlian kalles. dock var denne för klok och rattskalflens att, nar dol gallde valet af sonens lefnadsyrke, vilja tvinga hans böjelse. Det lemnades honom således frihet att fortgå på den väg dit hans lynne och anlag ledde honom; utrustad med mer än vanliga gåfvor var han en gerna hörd och eftersökt predikant. Det var aldrig något konstladt i hans föredrag, och orden och bilderna flöto på papperet och från lapparne såsom de utgingo från hjertat. Theophils djupt religiösa sinne var den jordmån, ur hvilken: hans tankar, ord och handlingar uppspirade, liknande anspråkslösa men sköna ängblommor. Han gaf noga akt på alt ej någon fläck skulle besuddla den svarta presterliga rocken, på hvilken vanligtvis hvarje dammkorn af ett granskande öga straxt förmärkes. Ej må vi derföre föreställa oss honom såsom en sjuklig anachorel; långt derifrän — han hade ett af naturen friskt och gladt lynne. Hans umgänge var på en gång enkel: och hjertligt, han uttryckte sig