Helsingborgs-Posten – 14 februari 1862, sida 3

grannlaga förhållande borde bete sig, han tänkte än ett, än ett annat, men förkastade det straxt igen. yNej, tänkte han slutligen, ingen annan bör inblandas häruti... det här år det bästa... annorlunda kan det ej bli...? Under denna natt åtnjöt han blott elt par timmars sömn. Den tidiga morgongryningen uppväckte honom skyndsamt, och aldrig hade han förr — han visste ej sjelf hvarsare — med ett så oroligt svall inom sig uppträdt i helgedomen. Theophil var en ung man med rena seder, stränga grundsatser och varm kansla för det kall han valt. Så väl till det yttre som inre egde han en märkbar likhet med sin mor; det var som hade han med modersmjölken insupit hennes lynne och sinnelag, och det var denna hulda qvinna som åt hans späda hjerta gifvit första daningen. Liksom hennes man åt sin äldsta dotter tycktes egna en gnista förkärlek, var det icke heller utan att ej hon åt sin förstfödde gaf något ösverskott af den rika fond af ömhet som inneslöts i hennes moderliga hjerta. Tiden före hans födelse tillbringade Fru Liljeselt, under det hennes man var på mötet, hos sina svärföräldrar, som tillika vcro hennes fosterföräldrar, på deras egendom Östanfors, der han en midsommarsdag skädade verldens ljus. Hon kallade honom, den enda af sina barn hon sjelf gifvit namn — T:h:e o ph il ), och till hans åttonde är bestridde hon ensam bans undervisning. Som hans fars boställe låg i trakten af ) Namnet Theophil betyder: Guds vän.