Helsingborgs-Posten – 14 februari 1862, sida 2

fru Goldschmidt de sista dagarne af Jas nuari skulle fjunga i Birmingham på en Kor konsert, då Mendelssohns oratorium Clias skulle gifwas. De biträdande artisternas ans ial uppgifwes i annonsen wara 300 och soloartisterne äro utom fru Goldschmidt: miss Palmer famt bre Weiss och Reewes. Konser. ten skulle gifwas under hr Otto Goldschmidts ledning. Priset för numererad plats vå galles riet 4 pund 1 shill., på parkett 15 shill., onus mererade platser 8 shill. och 5 spill. — Swenska jernwägslånets kurs i Jams burg har på sednare tider stigit icke obeydligt och noterades den 6 Februari II 3 procatt tid hwilket pris omsättningar skett. — Bär. Frän Schebäcks lastageplats wid Öredro ba under förra året bliswit utstepvade ej mindre än 28,500 skälpund bär, bwaraf fans nolift slörsta delen gått til Stockbolms fabris fer för bärwiner. — Den 31 jan, kl. 6 vå morgonen afpid det första jernbantäget i Finland, nemligen från Helsingsors till Tawastchus. Chefen för jernwägen general Stjernwall, nästan alla i staden warande officerare wid ingeniörkären för wägs och wattenkommunikationerna samt en stor mängd resande och personer från fladen mets följde. Täget äterwände pä eftermiddagen. — Wackert drag af ärlighet. Ett fattigt bondfolk på Seland, fom bade twå söner, af hwilka den ena stupat i kriget är 1849 och den andra ännu qwarstod i krigstjenst, ingaf i fin nöd till centralkomiten ansöfkan om understöd, bwilket också bewiljades. Wid krigets slut fom sonen bem, och den gawle ärlige bonden wände fig nu till fin prest, för att bedja honon frifs wa till centralfomiren, att han ide längre bes gärde understöd, sedan hans fon nu bjepte hos nom wid arbetet. Presten föreställde bonom, att ban i fin ssora fattigdom mycket mel kunde beböfwa bjelp, men bonden tydte, att det war att gå en möjligen mera behöfwande i wägen. Centralsomiten fann denna ärligbet få wacker, att Den beslöt att detta oaftadt göra något för den fattiga familjen, och då presten upplyste, att deras fö befunn fig i ett cländigt tillständ, köptes en utmärki rgod ko och skänktes till bone den, fom wid denna owämade gafwa ensäg sig för ten rikaste man i byn. — Ewig fud wid eqvatorn. Ur 1848 för retog missionären Rebmann en resa till det berguppfvllda JFaggaslandet, beläget i dra Av frika. Wid stationen Rabbalmpia fåg han på afstånd iwenne berg, hwilkas hwitglänsande spetsar tycktes wara betäckta med snö; dessa berg woro Kenia oh Kilimandjaro, belägna under eqvatorn. Närwaron af snö under en sädan latimd wäckte fort twifwel bland we: tenskapsmännen, i synnerhet i England, der man trodde att den tyffe missionären bide blifs wit narrad af en synwilla. Men fnöd når waro wid eqvaiorn har blifwit konstatead och detta i dessa dagar wid geografiska sälskapets i London sednaste sammanträde. Tvf baros nen v. Dechen och engelske geologen R Thorns ton hafwa nemligen efter tusen swärigker Iyes fats framtränga till Kilimandjaro, hwus fpete sar de uppmätt och funnit uppgå frän 17— 20,000 eng. fot, af bwilka 3000 fot äro dee. täckta med snö. Detta berg tycktes wara af vulkanisk befkaffenhet. De degge herrarnes bes — — ö