hvad jag nu skall tvätta och stryka till mina douckor.? Med blickar af förtjusning följde Antonia alla Elvas rörelser, Hastigt spände den lilla sina öron; man märkte det och lyssnade med heme. Bjellror! utropade Richard. llvem kan komma nu, på sjelsia julqvallen? undrade Astrid, Sprang ut, och med ett lätt utrop tog hon ett steg tillbaka. Ett litet fruntimmer i svart klädning, svart mask för ansigtet och svart florshufva trädde in, bärande en stor korg i hand; sättande den midt på golfret, neg hon djupt, och med förvänd rost sade hon: 6d Jul, mitt herrskap! Och hastigt som en afskjuten pil flög hon ut genor dörren. Ah nej, jag ber, inte så brådtomp sade Theophil och ville skynda efter henne. Blitf nu qvar och drick en kopp th med oss Mamsell Carin!? Hon hotade med fingret, kastade sig i släden och for sin kos. Korgen innehöll ganska mycket: ingen blef lottlös, och allt var väl lämpadt efter hvars och. ens särskilta behof och tycken: den ungepastorn erhöll ganska dyrbara julklappar, . och det syntes af gåfvorna att gifverskan : egde förstånd och urskiljning. Det är en egen konst att gifva väl, dock. är den lättare än någon tror, för den som eger ett menniskovänligt hjerta att rådfråga. Kaptenens blick mörknade. ?Hvartill skulle detta tjena?? sade han. Icke denna mörka blickly vågade Astrid. säga, i det hon med det egna behag, på hvilket naturen gifvit henne privilegium, gick stam till sin sar och lade armarne kring hang