innebär en hel predikan, herrligare ån någon jordens son kan sammanskrifra den; men det år skada med den nya, som bror skrifvit. Den må gerna hvila, smålog Theophil. Mamsell Carin, hvilken gick fram och åter i salen, uppsångade orden och på glänt öppnande dörren, sade hon lifligt: Hvad hör jag — intet ämnar pappa predika i morgon?? Jo, min dotter; om pastorn vill leda mig upp på predikstolen, så tror jag att jag ännu en gång vågar mig dit.? )Gud i himmeln! skrek hon till, ?hvilket infall — det är säkert pappas sista jul på jorden.? Och liksom fasttrollad vid dörren kom hon ej ur stället. Nej, nejv, sade den gamle profetiskt; jag tänker att det löflösa, numera gagnlösa trädet qvarstår ännu många jular; — men tig du med mitt förehafvande — — och derom beder jag äfven bror. Var icke så förfärad, kära Carin, utan gå du och fullborda dina Marthas-bestyr.? Carin var ingen af dessa harhjertade qvinnor, som i livarje molnsläck på himmeln ser ett åskmoln, men hon var vidskeplig — i den minsta småsak som trädde utom hvardagslifvets gifna linea såg hon ett järtecken eller en prophetia. yCarin har mycket att bestyra omiafton?, sade prosten sedan hon aflägsnat sig. Hon skall resa till några fattiga med förning, och har äfven sitt eget tjenstfolks bord att tanka på. Bror kommer väl någorlunda tidigt hem i aston7 Upptagen af egna tankar svarade han ej