Helsingborgs-Posten – 3 februari 1862, sida 2

ypet lär till nyåret komma mycket främmande till Hjelmsätra?, berättade Richard, voch bland andra General Ehrenflykt...? vEhrenflykt — min gamle kadettkamrat och vapenbroder?, inföll Liljefelt, i det hans ögon antogo en viss liflighet. Vi blefvo, han och jag, båda två blesserade under det markvärdiga fältslaget den 18 Oktober vid Leipzig — jag håär, han visade på ärret, som han bar snedt öfver högra kindbenet, vwoch han i venstra axeln. Våra banor hafva likvisst tagit en helt olika vändning: för några år sedan tog han, som chef för 3 regemente afsked, då han erhöll heder och värdighet af generalmajor... vpappa kunde ju också, om pappa velat, fått förhöjning på karakteren när pappa tog afsked? frågade Richard. vJa, men det stridde mot mina ideer — hvar och en har sina?? ylvad fick pappa för sitt ärr?? inföll Elva. vSvardsordensstjernan på slagsaltet, svarade han. ypå kan det vara något ärofullt att bära en stjerna, när man får den på det sättet, anmärkte Astrid. Antonia, som ofta, hvilket vi redan nämnt, såg af munnens rörelse hvarom man talade, lutade sig intill fadern och tryckte en kyss på det omtalta ärret. Hans svar låg i blicken, under det han., kysste hennes panna. vastrid, sjung och spela bort qvällen för oss! bad han. Hon steg upp och satte sig vid instru— mentet. Richard gick in i förmaket och upptände