Några dagar efter Fru Liljefelts och Astrid besök på Östanfors reste Konsulinnan ti Hjelmsätra till sin blifvande måg. Dennes moder, Grefvinnan Nordenheim den sornämsta i orten, yttrade att hon hör der konsulinnan sedan ungdomen varit når lierad med Fru Liljefelt. Icke sedan ungdomen, men i unvdemer voro vi mycket tillsammans,? sade konsulinnan. Det måtte vara dig en stor glädje att m finna dig i en belägenhet der du verklige på många satt, utan att såra grannlagenheten, kan vara henne illl tjenst. Jag skal ansortro dig, alt en person — jag säger e hvilken — yttrade om dig den sorklenande misstanken, att du skulle nu i och för hennes mindre lyckliga omständigheter ej vilja vidkännas henne; men du kan tro att jag uppträdde till ditt försvar, ty alt forneka en person i olyckan som man gerna träffat och umgätis med i lyckan; är enligt mina äsigter föraktligt — jag tillstär att jag kände huru gallan kom i jäsning.?