För andra QW2 . 1,072,050. ör ängmaskiner od) ångvans Bör ängm sea ar on 113,101. Edler tillbo..... Rmi 5,422,000; få äterstår dock en import af mer än 77 mir lioner, bwaraf större delen befår af waror, af. sedda för tillfredsställande af strupens och fmar kens werkliga eller inbillade behof. För an wisa den enorma tillöfmngen i förbrukningen, skola wi bär urptaga en jemförelse emellan inkörseln or de 3:ne bland dessa flags importartiklar, fom tynga bårdast pa bandelawågen : a Till ritet inforde: ÅAr 1851. År 1860. Kaffe .. stalp. 8945.522. 15, 155804. Sirap o. foder 24,172,414. 40,387,964. Todaf och ci garre.r. 4, 111,079. 5,713,006. Med oeräfmng af de t ksommerskollegii ber rållelse uprguna medelpris, fan man uppslatta ensamt dessa 3:ne urtiftars oföriullade warde till omkrma 24 millioner rdirrmt. Lagger man derull wårdet ar 2:ne andra, numera såsom nöds wåncigbetswaror ansedda arnklar, neml:: Bomull, bwaraf imvorten är 1851 utgjorde 7.977,629 stasp., men år 1860 19.226, 177 slalw., efter ett wärde af 53 öre vrstalp. 10,189,873. samt Stenkol, bwaraf 1851 imördes 4,045,513 kub. fot, men 1860 ide mindre än 11,791,612 fub. fot, motswarande etter 32 öre pr fud. 1e. 37773,315. eller tillhodc.... Ner 13903, 188, fa befinnes det ant dessa fem importarliflar oms fatta nara haljten ar arets hela införsel. Att winna någon nedjänning i fördrukningen af bomull och stenkol anse wi bwarken möjligt cllce önstwardt. Snarare torde en ökad werksambet inom wår industri och et större wälstånd före anleda en fortsan ullökming i konsumnonen af dessa båda nödwändmberswaror. Besraffande åter artiflarne kaffe, foder och tobak, wore midgs serligen en minffning i rörbrufningen af dessa waror ganska onskward; men wi nvifla att når gon fådan minskning är att förwänta, då tilltar gande walstand inom de sägre klasserna, äfven i afscende på deosa waror, torde medföra öfade onspråf på deras begannande. Men yuru skall man då komma till en minskningei importen? Wi tro en sådan minskning swårligen mwerfitålbar. Wi skulle deremot wilja iramställa sasom ett önstningsmål, om nationen kunde förmås att, åarminstone för några år, stanna på dem punkt, i atfecende vå illfredsstallande af de materiella bebofwen, der wi nu befinna of, samt att wi under tiden med allt allwar föfte öka wår pros dukmon. Wi erinra i detta bänseende om följande bebjertangwärda yttrande af en bland wår ra utmårktaste statsekonomer: Arbetets produktivitet bar under senare åren bos oss betydligt tillwärt, och dermeb ånven prodaknonen. Men för att, jemte den årliga konsumtton, fom nu för of blifwit ett bebor, funna betala wär äldre handelsskuld samt ränta och amortissement på wåra I ut landet eukulerande Mats: och byvorefsföres ningö-obligationer, mäste wi betydligen öka ej blon myckenheten utan äfven godheten och mångfalden af wåra produkter. Wi mäste för eget bebof producera mycket af bwad wi nu äro mana att taga från utlandet. Wi måste för utlandet producera artillar, fom wi na ej bafwa att erbjuda det; och wi måne i möjligafte måtto förbättra qvaliteten af bwad wi, ware fig för inbemsk förbrukning efter för uttörfel, producera, samt öfa mydenbeten af be produkter, hwilkas aflätande i förre myc: kenbet medgifwes af tillgangarna. Hwad enskilda industrien, för att kunna upp: fylla dessa fordringar, i ögonblicket mest behöfwer, torde wara uppmårksamt bes oagnande af utwägarne til smä, i egars nes händer ofruktbara kapitals uppfams lande och tillgodogörande för hennes be. bof ) (Slut följer.)