vvisst ar det väl en skärande kontrast med bordet på Östanfors, log fru Dora. ih lappri — det är mycket bra, menade Theophil. vJag bjuder! sade Liljefelt och gick. Han har säkert vunnit pappas tycke, !nföll Astrid, det vår minsann ej ofta som pappa ens i sina bättre dagar var angelagen alt bjuda någon qvar.? Baron Stjeruskold stannade qvar osver middagen; han upptog tråden till en passande konversation, i hvilken afven fruntimren kunde deltaga, då det ena ämnet lätt och ledigt ofvergick till det andra. En timme senare aflägsnade sig baron. yflvad ville han pappa ?7 frågade Theophil med den fortroliga ton, som der i huset var rådande mellan föräldrar och barn. vpet var en sak som stannar mellan honom och mig ? Den blick med hvilken fru Liljefelt såg upp till sin man, sade: Får ej ens jag veta det ? van att läsa språket i hennes ögon svarade han: Jo, med förbehåll att för dig få göra ett undantag, lofvade jag honom på mitt hedersord att takllaga tystnad. Theophil kände sig nästan för första gangen i silt lif sattad af en stark nyslkenhet. och sade likasom sor sjelf: yhorunderligt. vIvilket 2 frågade sadren småleende. vÅlt en pappa fullkomligt okänd person kommer och yppar en hemlighet och begär tysthetslöfte.? vom du har aktning för din far, sade