Helsingborgs-Posten – 27 januari 1862, sida 2

Just som hon med sina förgrätna ögon vånde sig för att gå in i sångkammaren hade den sremmande icke allenast hunnit kasta sig af hästen, lemna den till en bredvid stående dräng, utan äfven gå in i förstugan, öppna salsdörren och stiga öfver tröskeln till förmaket. Som hon ej nu midt för hans ögon tyckte sig kunna retirera, stannade hon försagd qvar. Den inträdande, i hvilken vi igenkänna baron Stjernsköld, helsade med en behaglig och aktningsvård bugning, och med en klar och manlig röst frågade han: rÄr kapten Liljefelt hemma ?7 Min man gick i dag tidigt på morgonen till prostaarden; men klockan slog nyss half 12, och om en qvart år han säkert hemma igen.? Mitt namn är Stjernsköld,? återtog han, voch jag har ett angeläget ärende till herr kapten?. Han såg ut genom fönstret: Men är det ej han som kommer der — pastor Liljeselt är med honom ?? Jo det är han,? svarade fru Dora. Då de båda herrarne inträdde, sade Stjernsköld : Theophil, du torde hafva den godheten presentera mig for min sar ! Theophil fullgjorde hans begäran. Hölligt, men ej förbindligt, räckte kapten honom handen. Efter att några ögonblick hafva kringgått de vanliga konversationsämnena, yttrade han: Vågar jag anhälla om några minuters enskilt samtal ?? Med förvåning betraktade Theophil Henrik Stjernskold. Liljeselt steg upp och visade honom vägen till sina rum.