Helsingborgs-Posten – 24 januari 1862, sida 3

Baron Stjernskold. nyss återkommen från en atta dagars vistande i hufvudstaden, synles ovanlig tyst, dyster och tankspridd. Konsuln, som sallan vinteraftnarne. då Henrik var närvarande, var synlig inom sin familj, var ej heller nu tillstades. Konsulinnan och grefvon underhöllo samtalet, i hvilket Henriette då och då inblandade sig. Så val modren som systern och Nordenheim adresserade sig ofta till Henrik, men erhöllo de mest lakoniska svar. vondra menniskor, då de hafva varit borta, ha alltid något roligt att saga, menade Henritte, vpmen du år sluten som en gåta — man kommer ej ur flacken med dig.? sade Henrik ej mycket intressant att säga,? invände modern, då han förliden höst äterkom från sin stora resa ? vJa da... Jag har inga modbulletiner inhemtat, sade Henrik lite tvärt, i det han såg på Henriette, och således får du ursäkta. om jag ej i afton kan vara underhållande for dig. Det var icke någon i hela Henriettes omgisning som öfver henne egde det välde som hennes bror; förtrytelsens rodnad färgade hennes kinder, men hon teg. Nordenheim, som ville gifva samtalet någon färgrikare vändning, inföll: Vet du, Henrik, att fru Liljefelt med son och dotter har varit här i eftermiddag på första visilen.? yvar kapten ej med 2 frågade llenrik. v-Nej. Flickan blir en hjertklämma,? smålog Nordenheim, för dem hvilkas hjertan ej redan äro i klämma, tillade han med en förstulen blick på Henriette.