Helsingborgs-Posten – 24 januari 1862, sida 2

Kanslirådet Liljeselis. — Huru och hvar befinna sig hans enka och barn ? Min svägerska bor i Stockholm, der hon etablerat en modehandel.? Innan konsulinnan hann att med ett ord infalla, yttrade Nordenheim: ?Det hedrar henne ganska mycket.? Nn intradde konsuln och bugade sig med en viss nedlåtenhet, först för modren, sedan for dottren, och hapnade hon ovilkorligt vid äsynen af den sednare. I ogat lyste en eld, icke ren och flammande, sådan som dikten beskrifver den heliga elden i Vestas tempel, men en dunkel, mörk glöd, ett återsken af en vild passion i ett oheligt hjerta. I det han långsamt bortvände sin blick från henne rätade han ut sig i hela sin längd, och med en kall ton och en magnifik hållning, som det stundom roade honom antaga, sade han till fru Liljesell: Jag fick ej den förmån att se herr kapten i dag. )Min man, hvars helsa ofta är vacklande, har i följd deraf fått den vanan att mest och helst vara hemma. yEster hvad mig blifvit berättadt lärer han hela sommaren arbetat på ett handelskontor i Goteborg, och handelskontoret betraktade han väl ej såsom sitt hem,) tillade han med en viss ironi. Icke ett ord svarade den värdiga qvinnan, dock upplyfte hon till Wallendorff en blick, på en gång lugn och klar, men strängt ogillande; och vid denna öppna men så till sägandes tillrättavisande blick nedslog Wallendorff sin. Mellan de unga flickorna kom medelst tillhjelp af Theophil konversationen i full fart,