Så går det till. Novell af PILGRIMEN. (Forts. fr. nr. 7.) Henriette, hvars goda hjerta kände sig träffadt af hans förebråelser, sade nu, i det hennes ögon återfingo en af sira vackraste blickar : nporlat mig för denna gång! Jag medger att jag varit stygg i dag — men du var stygg i går, tillade hon med ett skälmskttjusande leende. yshuru jag ej gerna medger det senare, återtog han i en sorandrad ton, sä far du mig till hvad du vill, när du med den blicken och den tonen ber mig om förlåtelse?. Och med ömhet tryckte han en kyss på hennes panna. Väårt åktenskap, hoppas jag, skall likna en vacker sommardag, fast kyliga hostvindar under förlofningstiden kringsusat oss. En aning säger mig, alt sorrän vi kastat vår bräckliga farkost in i äktenskapets stilla hamn, få vi intet lugn; dersore bestämmer jag bröllopet till nästkommande år. En djup ångest målade sig i hennes ansigte, och hopknappande sina händer, erholl hela hennes varelse något oulsagligt rörande när hon bedjande såg upp till honom, sagande : pjag är ju då blott aderton år — och det