lern tagit tannedom Din ve tran rapHunvurais ten infordrade remisshandlingarna uli Rorftedi: fa målet och funnit att ätgarden att bäfta Nors stedts unga dotter, Ebda Norstedt, ide i dessa bandlingar fianes widrörd, har ban från öfwer stätbällareembetet för polisärenden öfwer detta förhällande infordrat förklaring. (N. D. A.) — Sedan staden Lund undandragit fig at tillhandahålla inqwartering ät det befäl, unders befäl och spel, fom ur södra skänska infanteris regementet beordras till wapenöfning med de bewäringsskyldige bland studerande wid Lunds akademi, samt staden ej fan mot sitt bestridande äläggas att sädan inqwartering widare utgöra; bar Kongl. Maj:t funnit godt medgifwa, att af allmänna medel en wiss summa ställes till afademiens i Lund disposition för berörde ins qwarterings besörjande hwarje är, då wapens öfningen med de bewäringsskyldige studerande får i Lund fullgöras, och hwilken summa ber stämmes till högst 100 ror. Kommande för den håndelse an inqwarteringen ide fan beför: jas för det fålunda bewiljade beloppet, af K. M:is pröfning bero, huruwida warenöfningen med de bewäåringsskyldige studerande i Lund framdeles må, i likhet med det öfriga till förs berörde regemente anslagne bewäringsmanskaps, försiggå å Twedörra mötesplats. — Swensfr krigare i unionsarmin. Newyork Herald för d. 4 Dec, merdelar ett bref frän Fort Monroe, i hwilket berättas att mas joren G. B. Helleday blifwit kommendant på Rip Raps eller Fort Calboun samt att genes valen Butler och generalmajoren Wool, bwilka de sista dagarne at November insvefterade fänningen, för major Helleday utsnyckt fin belåtens bet med de af denne wictagna anordningarne. Wid detta tillfälle lär majoren Helledap afftjuta några bomber mot 7Sewalls Point för ast wisa generalerne servismanskapets slicklighet och projektilernas kraft. — Soldaten Björns grafwård. J Åbo Underrättelser beråttae: En grafwärd, enkel och anspräfslös, pwukon nyligen blifwit gjuten wid Covies C:o mekanista werkstad barfär des, antyder — i sötljande inskrift: Här hwilar en af de tappre ifrån 1808 års strider, soldaten Epbraim Björn. Fötd 31 1786. Död 28 1861. Frid öfwer band host. — att den tappre veteran, hwilken få wål Montgomery oc) Collin fom A. U. och derefter många andra tidningar omförmält, trogen få i lifwet fom döden, endast några månader övers lefwat fin gamle löjtnant August Bremer, fom, penomffjuten wid Ruonabro, under brinnande affär, bortbars af Björn, oc salunda för den gängen blef räddad till liföwet. — Veteranen Björn war en af de wackraste och ståtligaste åf werlefworna af Åbo läns infonteriregemente. Högrest, lugn oc) oförsärad päminte ban ännu i fin fena älderdom om det folf, som kunde allt, blott ej fin ära fwifa och äfwen ban bar ajort sig förtjent af de wåltaliga orden wid Munters graf: bon war finne. — Björn hwilar Hå Angetntemi fyrtogård inwid Bremers sida. — Namnet Wasa i Fiuland. MWWafabladet innebäller en bekrätelse, vå det rykte, fom sedan någon Hb lätifig förmmmas, att imvår narne i Wasa wore be:ankte urpä att ingå med en petition Om att på fir nya stad få Önvers flytta den gamla stadens dyrbara och aroratfla namn. Namnd blad anför nagra Ord ur ett tal af reltorn Halllten wid högre elementarffos lans tibslutande d. 14 sinl. December, då Vu ciesesten för sista gången af denna läroanstoli firade? i gamla Wasa. Ör Hallsten hade ytt. rat blond annat fåljande: Den fom följt med opinionens röst, allisedan namner Wasa utbyts tes emot Nikolaistad, bar nogsamt lunnat förs mårka att åsigten om namnförändringen icke waru öfwerensstämmande med allmänna mes ningen, hwarken i Wasäa eller annorstades i lans det. De ständiga anspelningarne, den omsorg bwarmed man undwiker att nämna det nya namnet och den saknad man allmänt egnar den gamla goda firman, berättiga art tro ket man önstade ätertaga ett förhastadt steg. Ett namn fan wara få godt fom et annat, men utan skäl utbyter man icke ett godt od gammalt om och emot ett aldrig få bögtflingande nyw. Om men säledes erfänner fig bafwa begått en hvags bet, bwarföre fon man ide öppet erkänna stelet? — Man går fnart att fira dagen för utfärs dandet af stadens privilegier, för ett fjerdedels ärtusende sedan (den 30 Jan. 1611 — anlades 2Oft. 1606); man bar framskjurtt firandet ett år, emedan man babe ett år, som man önskade glömma. Ma man då wärdigt fira detta mins ne genom att öppet erkänna, att man önskar