Hwarichanda. — En ungdomtig menniskoätare. Från Bondp i Frankrike förtäljes öljande, näston Os troliga biftoria. Ett gu: fotf bade derstädes iwa barn, en vojte och en släacka, pojken nio månader, flickan omkrina ve år aammal, och med namnet Margnerte. Alran födelsen wisade denna flicka, fom war ter och stark till fin ålder, en rundranswärd aretut. Jngen amma funde tillredasälla benne med mjölk, od) bon bet når bon ej fick mera; man maste derföre tidigt börja med art arwa benne frafs tigare föda, men bennes martun funde ändå ide tilljredonallas. Det lackranc bon kunde få war lifwål rätt fört, få snart von fick öpor nen derpå lyfte bennes blick ai benarelse. För omkring 3 månader sedan, då cdndraraa bade gåatt ur, Junno rte wid deras derfomst den silla Marguerite sysselsatt med att busa Ma bror! bänderna, sa att waggan war full af osod och man hade stor möda rädda den sille från fyr sterns tänder. Daktadt denna warning lemnade bäda föräldrarna återigen fin bostad, då båda barnen sågo i en illa slummer bwar i sin sang. Modren, utkommen, areps emelslertid af en yemsk aning oc wände strar tillbaka. Allaredan på trappan vörde bon ett ömkliat skrif. Hon störtade in it kammaren om finner Mars gaurrite Återigen i fard med brodren, ra bivtis fen ben bokstasligen rifwet köttet från benen. Deanna gäng stola benen warit få tarliga, att barnet swarligen lårer funna räddas. Dylika sall med barn med sådana anlag skola förut bafwa intraffat och omtalas isynnerbet i Rvbs land. — Hos en manufalturbandlare i Gölebora infom cen fin dam under det der war mocket folk i doutiken, och bandelaomannen således cj bade tid att egna benne fin uppmårtjamoct. Nagot wredgad fade bon: Herrn bar då ej någon precense desprit — Wår manutafturbands lare, fom ej förstod franska, bedyrade dock art ban nyf fätt in, men bade den beklagligtwis på tullen.