Helsingborgs-Posten – 17 januari 1862, sida 3

I det innersta af de tvenne i tredje våningen belägna. smakfullt moblerade rumnen, satt. uppkrapen i den lilla käsosen, Henrietwe Wallendorff. Hennes toilett for dasen var ylterst vardslosad; tibetsklädningen, som omslot hennes fina växt, skulle vara Svart, men skiftade i erått och brunt; de svarta hårflåtorna, till hälften nedsallua. ringlade sig kring hennes bals; shawletten i samma förg som kladningen, hängde på ena axeln; ingen hvit linong eller kammarduk upphjelpte den mot vanan ytterst otrefliga kostymen; om någon af dem som hört hennes fägring beprisas nu inträdt, skulle han säkert med möda återhållit ett förvåningens utrop; den vanligtvis slata pannan lade sig i mänga små rynkor; eti ironiskt leende spelade på hennes lappar, och blandning af likgiltighet och stollllei uttryckte sig i heunes ansigse; hennes ogonblickliga blekhet hade i den dager hon nu salt antagit en gråaktig farg. Nn inträdde en annan ung qvinna, en brorsdotter till konsulinnan, Anne-Sophie F., hennes ansigte hade ej något anmarkningsvardt, men som ett allt i allom, en s. k. souflre douleur