Nej, min älskade, hade du ej varit denna ipå en gång sorstandiga och milda qvinna, som aldrig med maktspråk sokt göra sin mening gällande, hade jag sannerligen icke blisvit någon god man; uttrycket i hans gor bekräftade bans ord; icke, fortfor han, icke har du alltid. varit af samma tanka som jag, men genom ditt saktmodiga sätt alt gi tillväga tillkampade du dig stundom segern... Annu en gång, haf tack för allt! Mekaniskt sorde hon hans hand till sitt hjerta. Hvad det slår häftigt, är det af oro det klappar ?7 7Nej, det är af en motsatt känsla. Dina ord äro för milt hjerta en vaggsång, vid hvilken det söfves till ljnså ro.? Du menar att det ar sällsamt höra mig tala :så, smålog han: men du, som känner mig, vet att hvad som mest griper in i min sjal talar jag minst om; men likväl är det med mig. som med allmodern, jorden: når den en langre tid saknat regn förtorkar den — och någon gång behosver ock jag gifva mitt hjerta luft. Med en ljuf, leende min svarade hon : ?Skönast är Hekla när det har sina notbrott.? Duuttrycker dig poetiskt, min lilla gumma. v men med djupt allvar tillade han : ?Nu moter oss en ny sida af lifvet, och det efter en temligen lång sammanlesnad. Vi hafva ej förr varit sattiga — först gorliden sommar stago vi probera derpå.? Det gick ju bra, inföll Dora. Allt går och går bra, når man har en fast vilja. Lätom oss uu taga en ofversigt af vår ställning : Jag bor en sjerdedels mil från den egendom der jag är född, och förvaltar en gård, som tillhört min far och min bror, och