Helsingborgs-Posten – 17 januari 1862, sida 2

angenämt för alla som besöka honom, både från närmare och sjermare håll, och de äro legio ...? llan har ju en så vacker dotter ?? frågade Astrid. Ja, isynnerhet är hon vacker vissa dagar; hon har ett ombytligt utseende: ögonen skifta uttryck likasom ansigtet skiftar färg. Den ena minuten. bär hennes kinder den vackraste karmosinsarg, och den andra aro de osverdragna med en så ytterlig blekhet som om ej en bluddroppe funnes i hennes ådror. — Det ar synd om slickan?, tillade han lifligt; ty naturen har på henne slösat sina gäfvor, hvilka hennes mor synes af alla krafter arbeta på alt i grund förderfva.? Hennes sagring kan hon väl ej förstora?? undrade Richard. ?Jo, genom att tillfredsställa hennes åtrå efter nöjen. Finae modren rada, skulle hun åtminstone om vintrarne dansa natterna igenom. — Hon är forlofvad med en hederlig, stadgad och fornustig man, grefve Nordenheim; jag hoppas alt han skall af henne kunna dana en ny menniska PDet är omkring 20 ar sedan jag såg Christine F., sade fru Liljetelt; då lefde hennes första man; sedan har ej någon kommuninikation varit oss emellan, hvilka som ogifta voro så mycket tillsammans?. Jag minns henne ock rått väl? inföll kaptenen ; hon var vacker, isynnerhet ibland var hon riktigt blandande; men om hon än varit en gång till så skon, hade hon ej sormått fängsla milt hjerta. Detsamma säger jag. genmälte Theophil.