Helsingborgs-Posten – 13 januari 1862, sida 3

Högmodet ter sig på många sätt?, svarade sadren dystert. For mitt högmod skulle det vara mest förödmjukande, ja, nåstan olidligt, alt hafva mottagit något af dem sum möjligtvis kunde blifva lidande genom mig. — Jag hade kunnat, om jag det velat, fått bibehålla platsen på D handelskontor i 60teborg, der jag var så val aflönad, att jag, sedan de mina på mina små fortjenster lefvat öfver sommaren, äfven hade ofver till nodiga inrop på auktionen ; men vi? — han såg på hustru och barn — hado då ej kunnat få vara tillsammans ... puätte du komma att finna dig vål, min käre Richard,? sade Theophil, vandande sig till sin bror, ?nog har den platsen sina törnen!? kichard svarade med en halfqväfd suck. vRichard får, likasom sin far, underkasta sig nödvändighetens lag?, yttrade kaptenen. psian har alltid sagt sig hafva lust för bruksrörelsen; jag har ej numera tillfälle att bekosta honom en för embetsmannavägen andamålsenlig uppsostran. ypet hade ej varit värdt, äfven om pappa haft tillfälle dertill, menade Richard. ?Jag har ej lust för studier, men anser mig ej derföre vara ett dumhufvud. Rätt gammal på Östanfors bruk tror jag likväl ej att jag blir, och upprigtigt sagdt före speglar jag mig ingen trefnad der.? vkan du sjelf framdeles förskaffa dig något bättre, skall det ej vara mig emot,? genmalte kapten; men enligt min öfvertygelse skadar det icke att i ungdomen böja sig under förödmjukelsens ok, det kan i en framtid bära mycken och helsosam frukt.