Så går det till. Novell as PILCHIMEX. (Forts. K. nr. 3.) På sätet midt emot sutto tvenne unga slickor, af hvilka den ena med vighet hoppade ned från fotsteget, under det att sadren, hvars allvarliga drag antogo karakter af en nästan qvinlig ömhet, lade armen kring den andras Lf och slutande henne i sina armar bar han henne in i forslugan. Smekande lade hon sin arm kring hams hals och sin kind intill hans, och det var på hennes bildsköna anlete som mamsell Carin med en vexling af nyfikenhet och intresse saste sina nu kärfyllda ögon. Det var något irrande och sorvirradt i den unga flickans blick; hon tycktes på en gång vilja med hela sin synformåga uppfatta de omgifvande föremålen. Gud välsigne er har!? sade Theophil, då då de samtliga inträdde i salen, i det han, förenande sina föräldras händer i sina, tryckte dem med sonlig vordnad till sina läppar. — nGud valsigae er alla! Han gjorde synbart våld på sig sjelf, och för att bemästra sin sinnesrörelse vände han sig sedan till sina syskon, Som ban hvar efter annan slöt till silt bröst. yssär möter mina föräldrar en gammal kär bekant, återtog Theophil med en viss hjertlighet i rösten, i det han såg på mamsell