Helsingborgs-Posten – 10 januari 1862, sida 2

privat skola eller gymnasium. Jag trilves vål tillsammans med den aldrige och blinde mannen. Många dyrbara minnen fästa honom vid vår familj, och sjelf eger han ett minne, en redlighet, en sinnesstyrka, som mången medelålders man skulle afundas honom. Hans originella men adla dotter sortfar att med moderlig ömhet omfatta den unge vice pastorn. Om min egen glädje vid tanken på mina soraldrars och syskons hitflyttning vill jag ej tala; hvarje sjelfvisk känsla bör nedlystas, och jag afser blott hvad som för mina älskade är bäst och nyttigast. Konsul Wallendorff erbjuder Richard på goda vilkor en plats som bokhållare på bruket; dock vågar jag icke heller tala för denna sak. Jag gissar alt vår kära Antonia redan är anländ till Asplunda, och jag föreställer mig det på en gång sorgliga och ljufva i detta återseende. Mina varma helsningar till mamma och syskon torde pappa hafva godheten framföra. Gud styre allt till det bästa. bader den lydige sonen TIEOPIIL. Just som Theophil nedskref sitt namn hörde han lätta snabba steg utanför sin kammardorr. Med ett var god och stig in!? besvarade han den korta, ljudliga knackningen; och nu inträdde hans värdinna, den redan förut omnämnda mamsell Zellerman. I sin snöhvita, stärkta mössa och sin tarfliga bomullsklädning såg den lilla gestalten så prydlig ut som om hon krupit ur ett dockskåp. Af gan mal vana lät hon sina ögon först vandra kring rummet, för att tillse om hon ej i den unge mannens lilla område kunde upptäcka vågor oordning. Med sin näsduk torkande