Helsingborgs-Posten – 8 januari 1862, sida 2

—— —— — — — — — ——— ligen upplyfle han till Stjernskold sin klara: och öppna blick. Den gamle, sade han, hade myoket alt forlalja. som underbart inverkade: på den unge... Broder, låt oss rån i dag helt och hållet banvlysa detta ämte.: 5ySom du vill, svarade Stjernsköld; men låt oss då i stället ofvergå till det förslag, som min styffar genom dig vågat framställa: still din far — tror du att han antager det-samma 2 röppet taladt, vet jag ej hvad jag skall: tro, ty min far år, oaktadt de missöden han: i följd af silt goda hjerta genomgått, en stolt man — jag skall emellertid skrifvai morgon.?. vhnan har ju nekat att af sisa kreditorer emottaga det af dem erbjudna underhållet 2 vJa, han fann det vara en forödmjukelse alt motlaga något af personer som måhända: komma alt förlora på honom, om ej mer mista de räntorna. vhar kapten Liljefelt pension ?7 vr-ej, han tog afsked innan han blef pensionsmessig. Han var dem tiden en förnögen. man och trött vid tjensten.? Han erhöll ingen forhöjning på karakteren 2? Han var erbjuden majors afsked, men vägrade att bara en titel, till hvilken han ej genom sin tjenst vore berättigad. Jag tycker om den mannen, sade Stjernsköld lifligt, då de unga männens samtat genom en tredjes mellankomst hastigt blef afbrutet. Liljefelt gick äter upp i byggningen, när han inkom i förmaket hade Henriette lemnat sin plats i soffan och stod vid elt sönsler, vikonde undan det hvita lakanet blickade hon utåt parken.