Helsingborgs-Posten – 8 januari 1862, sida 2

Det var en tung och tryckande atmosser i de dystra, med hvitt bekladda rummen; flera af det maskulina könet hastade utiden fria luften, och såväl parken som trädgården erbjodo många angenäma hviloplatser. I en af de skuggrikaste besåerna af den sistnämnda hafva baron Ilenrik Stjernsköld — en stysson till bruksegaren konsul Wallendorff — tillika med den unge, i Thorsberga församling vikarierande pastor Liljefelt slagit sig ned på en bänk. ohlvad tyckte du om liktalet ? frågade Stjernsköld. Liljefelt teg några ögonblick; sedan svarade han: rJag tycker ej i allmänhet om liktal.? vylvarfor icke 2 vaf de skäl att de hådangångna äro öfver all menaiskodom, det vare sig ondt eller godt. y-är en asliden förtjenar en vacker minnesblomma, återtog Ssjernskold, är det en kär gåfva till de efterlefvande, som man ej bör förmena dem — men smickret hatar Jag: liktalet var öfver elt helgon, icke öfver en menniska ... Han gjorde ett uppehåll för att jnvänta ett svar, men när detta uteblef, återtog han: Du har sedan ditt sista samtal med den nu hädangångne liknat ett instrument, hvars strängar brustit. Liljefelt försjönk i djupa tankar, men slut