Article Image
Tankekorn. — Gn fol är tillräcklig för att wärma och upplysa jorz den, och en förhoppning är nog för att uppmuntra ssälen. — Håll dig till tet sköna! Af det sköna lefwer det gos da i menniskan och deraf def helsa. — fela hemligheten att förlänga fitt lif bestär deruti, att ide förforta det. — Lyckligtwis fan menniskan endast fatta en wiss grad af lycka, hwad derutöfwer är antingen förnekar hon eller wisar sig likgiltig för. — Friwilligt beroende är det könaste tillständ, och hu: ru skulle det knnna wara möjligt, utan kärlek. — Kärleken kan ursäkta allt, endast icke läghet, detta dödar kärleken. — Wi högakta endast de i olyckan, hwilka akta fig sjelfwa i lyckan. — Mäåktigare ån hafwe ts wägor äro färlekens tårar; — De förra lyda stormen, de sednare lugna den. — Lyqmaskarna glänsa i aftonskymningen, likasom mins net från barndomen upplyser det förflutnas skugga. — Wisssa brister äro nödwändiga för den enskiltes till: waro; det sfulle wara mindre angenämt, om gamla wåns ner bortlade wissa egenheter. — Det är lifa däraftigt, att hastigt sluta nya mwänffapss förbund, fom att genom öfwerilning upplöfa gamla. — Det största straff för en bedragare år, ide att blife wa fänd af andra, utan att känna sig sjelf.

27 december 1861, sida 3

Thumbnail