ben Läkegne Lovtsz MMBRACE. CYNeCNUIGing för Helsngborgsposten.) (Forts fs. me 147.) Han uppstod och vande längsamt, med nedbojd hufvud åter hem till Goralbyddan. Kran denna tid stannade han lugut och stilla samt utan kuot hos sina unga vanger. ssan at och drack, han dref kon ut på bete och alter hem om altonen, han tillstoppade springorna på hyddans väggar med mossa, han plamterade graslok kring den lilla trädgårdens rabatier utanfor hyddan, omgaf trädgården med en liten häck, som han flåtat af videqvistar, lekte med sia vards barn, hjelpte dennes hustru att gjuta mjolk i skålarne och alt bara polatis från fältet och han plajde och skotte akern. Han gjorde: allt detta, men icke al resignation , han gjorde det utan smärta, ven ban glömde småningom, all hau en gank Kant och velat något annatl. Hans aade var torsoflad, och han blef, såsom Goralerna, ett naturens barn. EM selades honom bow, nomligen Goralens fornujsamhet och glädtiga sinne. Ty dessa bergsinnevanarnes enkla och inskrankta sinnen besitter en barnslig glädtighet anda in i den högsta gubbäldern. Goralen kanner ingenting annat än sina berg och klippor, och hans onskningar sträcka sig icke usis utom ecssa. Ran vel in