står ju framför det aldra heligaste och väntar herr pastorn. bå ringer det för tredje gången och, insvept uti den svarta talarn, beträder presten kyrkogården, och allt folket nedfaller på marken tills presten inträdt i kyrkan. Nu tränga sig alla efter honom. Hela det inre rummet af kyrkan är tomt, ingen stol, ingen bänk synes der. Knabojande beder folket till Guds moder, hvars bild i bjerta färger prålar på altaret. Men det herrskar i detta enkla flärdlösa tempel, bland dessa naturens barn, en fromhet och andakt, som man icke finner i den bildade verldens hvimmel i våra praktfulla kyrkor, framför upphöjda sköna bilder af Guds Moder och Kristus ; och en andaktoch stillhet, det skönaste rökverk, herrskar inom detta tempel och låter en ana den store osynlige andens närvaro, hvilket ofta icke är fallet i våra kyrkor och litanier. Men det enkla bönehuset, här, rymmer icke de troendes antal. Alla, som icke kunna komma in, knäböja på marken på kyrkogården, på de hemgångnas grafvar, och öfver askan af de förmultnade gestalterna knäböjer den lefnadsfriska Goralskan och hennes blomstrande gestalt är insvept uti en hvit duk. Hon knäböjer och beder, och då hennes uppmärksamma öra, från det inre af templet, som innesluter det allra heligaste för hennes barnatro, hör den lila klockan ljuda, som manar alla troende till bigten, då nedböjer hon i from andakt sin panna mot jorden i en sakta innerlig bön. Hon tänker icke på att hennes ansigte vidrör grafjorden, ty i hennes hjerta är Gud och from bön. Kanske beder hon i sin förtroendefulla oskuld, till Guds Moder, att hon ville beveka den gode guden beskära 40 gulden —— åt hennes älskare, ty mera. tänker hon vychöfra vi ju icke för at tko; ; och an kor. pa oss en hydda Men detta: naturbarns okul Ö i om en karlekens Gud her rska 2 tagen af honom, och de n sk an hafva en nare klang, än prester nas ord och böner : och mera godhetsfullt; än j ordens konungar, hvilka inför himmelens och i jordens konung icke äro förmer än des. öd: mjuka Goralbarnet skall Herran upptaga hen ies bön, och hennes barnsliga själs joller skall finna likaså stor nåd för hans an sigte som en konungs stolta, bön, hvilken ilsiun dar lycka och Inst af himlen och beder om sin makis förstoring. När gudstjensten är syutad tåga de bedjande i glada skaror til krogen. Nu anlaga ansiglena ett glarjare uttryck, skratt och skämt höras rundt omkring, och efter den enkla mältider. skrijder wan till dansen. En af sällskapet fattar gigan, och alla församla sig omkring hc mom, för at föreslå en dans; och ick.e bl ott männer och ynglingar, icke endast sli ckor och unga husträr utan till och med gulobar men hvin hår och gamla gummor frar nkomma med. elastiska steg, för alt dela 1 mgdomers glädje. Alla tala om hvarav.dra, !hvar och en önskar och begär en dans för sig. Men Goralen vore åar ålderdomen -: Fadren är honom helig, oc h sonen träder: blygsamt tillbaka, då sadren närmar sig med. sin danserska. Blott ett J)ar dansar i sender. Gubben, som erhållit sioreträdet, framträder med sin danserska — delt säkert har han valt den yngsta! — li il spelmannen och sjunger för honom den nuelodi, efter hvilken han vilI dansa, och redan under sjungandet rycker det i alla hans le der. Fotterna lyfta sig till ee