Helsingborgs-Posten – 13 december 1861, sida 3

att widsoga det sin förklaring och bes sburg d. 11 Dec. Enligt underrättel. peking den 13 Okt. må Europas bes i anledning af thronförändringen i nses för ogrundade. Prins Kong, Ies r det mot Europa wänligt sinnade pari trots af förbudet, besökt kejsaren i h bar mycket belåten wåndt illbaka till — — ——— me—— — — — Korrespondens. — den 10 Dec. 1861. in käre Petter! ag härmedelst till tidningen insänder ett f innnehållande små reslerioner öfwer frågor och händelser, mille jag gerna, ide alltför mydet misstocker, till öfwer pda detsamma med Ditt hederwärda dä jag icke wet någon mera wärdig ull hwilken jag skulle funna adressera ef; jag wågar derföre hoppas alt Du fer detta mitt steg allt för mycket wågad.. ida jag åter lpckas winna Din bemwås för mina tankar och åsigter i flera Åms em jag önskar få afhandla, blir en Ans f, men hwarom Du wid tillfälle täcktes ig få någon liten underrättelse. jag wet Du icke ogerna diskuterar i pos Jurnen, få låt oss för ett ögonblick tala n Norska frågan, denna Ännu alltjemt ande fråga, — dum fallt det än för är. Hwad såger Du wäl om den Vis :igiiga underrätielse iclegrafen såwälsom jarne allaredan bragt ess, att Sriftianias igen, i ställer för att räcka den swenska igen eu broderlig hand i den för unionens da beständ otwifwelaktigt nödwändiga re ssrägan, wäckt al det swenska jolkets sedförsamlade ständer, i stället, säger jag, ft (skall man wål tro det?) afvifat den a regeringens humana framställning i 2 Måhända äro dock tidningarne ide deles wål undeträttade, fanske är det ide i menadt af de norska regeringdledamös och fanske skall det lvckas kung Carl att i fin perjoniiga nårwaro i Kristiania ås la allt på fin gamla plats. Men wåra r hinsidan Kölen tockas wara ett styft folk, dibbern, fom saftiskt bäde begärt oc ers afsked från fin statsministersbefanning, er nog ide åter på fin plats åtminstone et närwarande. Då hans kollegor giorde va Indftilmger gentemot broderlandets ing och sin egen konung, bars b.rt S., ängre såsom god medborgare och embetås tunde gilla desamma, nedlade han sitt ems hwilker steg utan wifwel i detta nu förs ut bonom den största vovularitet någon Pvs person i Norge eger hår i landet. Men ang popularitet wäl numeta lika stor Der na? Kaappast möjligt Han handlade lerlid få fom det höfwes en man, då han, ymrad om den opinion fom möter honom uns eget land, i ent fritifft ögonblick, utan omständigheterna dertill äro twingande, hels nedlägger sitt höga förtroendeembete ån fFåns in om och blott indircfta medwerfan till nås fom hang samwete eller åfigrer ogilla. Wäl dessa upphöjda drag städse beheriskade ands individer få i fort fom smäålt! au tidning, Göteborgs Hand. och Sjöf. Tidn., råder, med anledning af dessa sista händelser, till att Swerge ide widare bör bekymra fig om revifionen få långe, likwäl med strängt iafttas gande af status quo. Det fommer nog den tid då norrmännen måste bedja om den revis sion af unionsfördragen, fom de för närwarande spolkt afwisa. Jag för min del fan häri icke annat än instämma. Genom att fvenffars ne podande yrfade på en revision eller till och med föfte nvinga norrmånnen hårtill, skulle wi mähanda komma att framstå inför det öfriga Curopa säsom stämplade wi emot Norges ime frihet. Wårt goda AUftonblad har också, der samma till ringa heder, gjort hwad det förs mått att bringa ett dylikt rykte om oss i ute landet. Bäst är wål derföre, fom sagdt, läta norrmännen ensomme hållas få långe. oms mer, hwilket ingalunda är otroligt, förslag att wid en kommande swensk riksdag wäckas vm ingenting mindre ån — unionens upplösning, börja de wål åter samla fi bättre sörnuft. Du läser naturligtwis med spändt intresse berättelserna från frigsteatern i Nordamerika. Jag minnes an wi emellanåt samspråkat om Hmerifa, detta förlofwade land, bwilket jag alltid önskat före min död så skäda med egna ögon, och som af Ärihetswännerna (nb. de som sjelswa gifwa sig denna benämning) als drig funnat nog lofprisas. Men hur ser det nu ul der borta i western? De skildringar europeer gifwit of derifrän den fitta tiden, wittua att det är bedröfligt. Du har troligen ofta sjelf giort Dig den frågan : hwarom fåms par man då för närwarande i Amerika 2 — Jo, om unionen, de förenta staternas union. De s. k. nordstaterna wilja dess fortfarande bestående, syrsta tetna ide. Dch fördenskull har ett det wansinnigaste krig uppstatt fom historien wal eger att uppwija. Måne aldrig wärt es get fädernesland för en tom äras skull komma qdu indragas i ent krig af dylik art! lligängen af friget i Amerika må bli hwilken som helst, så synes dock numera wora afqjordt att flaf. weriet, denna skamfläck på det fria? Amerika, ide kommer att flutag med friget, och då År ej heller Någonting med detta wunnet i menfts ligbatens, humanitetens eller civilisationens ins iresse, Utan detsamma har endaft fört med fig snart sagdt alla uppsänkbara wederwärdigbetet utan det ringaste motswarande positiva gagn. En djup lärdom för öfriga folk och nationer ligger emellertid i detta umerikas inbördes frig. Der war i Nordamerika, der man ide egde når gra staende armeer och der Wan icke känner till hwad fungar, kejsate och furftar will säga, fom den ewiga freden skulle blomstra; der war i detta Amerika, der det icke finnes någon adelokast, inret presterskap, ingen statskyrka, fom friget skulle wata bannsyos för alltid; det mar i detta samma Åmerika, der jemlikheten år pros flamerad ifrån det minfta till det största, fom man aldrig beböfde befara den inbördes föns dringolägans uppflammande: Huru ha icke dessa ljma förhoppningar, hwilka nåstan Have dlifr wit till ett ariom, få att ben fom wågade ut tala ett ringa iwifwelsmäl bärom, löpte fara an af ben förste ultraliberal fom kom i hang wag stamplas fom en förrådare mot fitt eget tand, buru ha ide dessa förboppningar fedan utbrottet af det nu pågående friget kommit på skam! Man tager numera ide munnen få full, på det gåller ali nedsätta fit eget lands instim. tioner eller någen sårskild klass af medborgare,