Helsingborgs-Posten – 13 december 1861, sida 2

kben ELäkegne af LOUISK hIUnLHAC. (ORErmtining för lIlelsingbergsposten.) — (Forts. fr. nr 142.) Hura längtade han icke tillbaka till sin kärleks dagar, till Kathinka, da han ännu atskade menniskorna och hoppades allt af dem, då han utt foremalet för sin kärlek tillbad och beundrade hela slägtets skönheter och soretraden, då han vid Kathinkas sida dubbelt njor af hvarje timma, emedan den kunde vara den sista af hans lycka! Huru froktade han icke de dagar, då han så vändligt alskade vännen, emedan den nasta minut kunde rofva hans vän ifrån honom. Allt detta var nu sorloradt, sorloradt för lifvet och verkligheten. Han hoppades icke mer, han trodde icke mer; han kämpade dagligen mot faran, utan alt frukta doden, utan alt onska lifvet. Sasom Jeremias vandrade han bland spillrorna af sitt inre Zion och fann ingenting annat an grus och lik omkring sig. Zigenarne lägrade sig till middagsmåltiden, Feodor satt midt ibland dem. Allt var stilla och allvarsamt, ty hosdingens panna var osverdragen af sorgsna veck, och ingen vågade då alt skratta, ty man kande och fruktade hans vrede. Spejaro voro nu, som alltid, ställda vid dalens utgangar för att värna om