Hwarjehanda. — Ett intressant sällskap. Anderika lärda fruntimmer bafwa ide mindre än hwarje annan dödlig deras förre oc mindre fwagbeter. Så bade fru v. Staål det felet att i ett sällskap ide gerna tillåta någon annan få föra ordet oc) att ouppbörligt Prata utan att fästa afseende på om det alltid bebagade åhörarna. Nägrs berrar, bwilka bade den största aftning för Cos rinnas författarinna men funno bennes stora pratlust obebaglia, beslato en gäng ant gifwa henne en lexa. De införde en främmad person till benne oc) prisade densamme såsom en mycs fet lärd man. Skriftställarinnan war böpftföres fommande mot fin gäst, men war högst anges lägen om att låta sitt ljus lvsa, talade enligt sin wana mycket och ajorde otaliga frågor, utan att i fin ifwer ge aft uppå att bon ej befwar rades af den tilltalade. Sedan främlingen afs lägsnat fia, frågade berrarna bwad hon tyckte om densamme. 7Han är en böghärfvärd man, oc) mycket lärd, swarade bon. Ei högt skrati följde. Fru v.Staök bade — hwad annars säfert icke bände ofta — gifwit hugg på fig. Fremlingen war döfstum. )HAii — FÄ