Helsingborgs-Posten – 22 november 1861, sida 2

en sörbrytese emot din herre, dina furstar och lagen hämnas på din sorbrytelse. Skulle endast menniskan i förhållande till menniskan lida och tiga 2? Såsom träffad af blixten, uppsprang Feodor, höjde sin knutna hand mot himlen och ropade så högt att det genljöd i bergen: Jag skall hämnas?. Och med det fattade beslutet kom han plötsligt till besinning och medvetande samt kände äfven att han var matt och hungrig. Sokande sväfvade blicken omkring ; han böjde sig ned för att plocka blåbär, hvilka fåtaligt vexte här och der, och han gick till när— maste skogsbäck, tog derur vatten i sin hand och drack, han afbröt en gren från trädet, afryckte qvistarne för att begagna den såsom stöd för sina vacklande fötter. Nu gick han vidare och försvann bakom ett klipphörn. pp (Forts.)