a ——— ? enn —A— — — — — — — — — — — Han ämnade häftigt fråga efter orsaken till detta skratt; men han återhöll sig med ansträngning och teg. Med henne! sade Oskar skrattande. 7Nå, det afundas jag honom icke.? Nej, verkligen icke, infollo de andra. vÄr det ej bekant, om han gått vanliga vägen till denna forlofning? Eller månne han gått samma väg som de andra alskarne. Genom fönstret nemligen, som —? HU skärande ljud afbröt honom, och då han såg sig om efter den störande, mötte hans öga Feodor, som blek och darrande satt midt emot honom och mätte honom med en sorbittradt utseende; Feodors hand blodde. Du blöder, Feodor 2 frågade han. pu ser milt glas har gått sönder, sade denne lugnt. vkller kanske rättare, du har krossat det med handen, sade Feodors granne. Huru kan man vara så sankspridd. Men berätta vidare, Oskar.? Nå ja, sade denne, hvad skulle man mera kunna säga? Kathinka är, om hon ej vore grefvinna, en helt vanlig person. Nu kunde Feodor icke längre hålla sig; i häftighet sprang han upp och ropade: ?D ljuger l e Förvånade, blickade alla på den ovanligt uppbrusande. Grefve Oskar skrek i raseri: vjivem vågar kalla mig lögnare ? vJag förklarar,? återtog Feodor, ditt tal för eländigt förtal. Grefvinnan Kathinka är oskyldig. Ett hånskratt afbröt honom. v,ät honom prata! ropade en, han har också lust att gå till den sköna Kathinka, derföre upphäfver han sig till hennes riddare.