—— ——— som då sett honom med hans stolta hållning, blixtrande ögon och blossande ansigle, skulle hafva ansett honom för en triumferande segrare efter en lyckligt vunnen slagtning, snarare än för en som är nedtyngd af smärta och eger föga hopp om att öfvervinna den. DUELLEN. Afskriften var färdig och Feodor bar den till den gamle advokaten af hvilken han fatt detta arbete. Detta var alltid för honom ett af de svåraste ögonblicken i hans lif. Allt inom honom, hederskänsla, stolthet, samvete gjorde det vidrigt för honom att emottaga denna ringa penning, han rodnade när han emottog densamma, och det tycktes honom såsom brände det som eld i hans hand. Forgäfves sökte han ofvertyga sig om, alt det ej var något så besynnerligt. yggentligen, sade han till sig sjelf, låter hvarje menniska betala sig af den andre. Hon gifver endast deråt en förnämare benämning, såsom arvode eller honorarium. Ministern skulle blifva mycket vred och förnärmad, om han, såsom jag, för några ark, som han skref, endast erhöll några riksdaler eller annu mindre, och likväl är han jugenting annat än en skrifvare, som for sin namnteckning låter dyrt nog betala sig, endast med den skillnad att han erhåller allisammans på en gång. Konungen lefver af sitt folk. Men huru oanständigt och förnärmande för majestätets värdighet skulle det ej vara om hvarje fattig, som köper ett målt salt, lemnade sin lilla mantalsafgift i konungens hand. — Men åtskillnaden här åter är, att han får alltsammans på en gång. Sä