Hwarjebanda. Silfwerrubel. Twenne studenter hade med njuggan nöd sammanskrapat inträdesafgiften till en tusenkonstnärs representation. Detta war dem doc ide nog, för att de skulle kunna säga fig hafwa haft en rolig afton, hwarföre de under första afdelningen öfwerlade om hurude stulle funna få fig lite till lifs hos icstauratören, der de ide wille begåra kredit. Då känner plötsligt den ene af dem att något faller ibans rockfika. Han kastade en blid tillbaka och märfte att eu af fonsstmakarens handtlavgare med förnöjd min aflågsnade fig. — Han kände i fickan och fann der en silfwerrubel. Nu bjöd ban kamraten på ett par glad toddv, fom under mellanaften i haft nedswäljdes. — Wid andra afdelningens början tog den iwärsäkre tafffpes laren en annan silfwerrubel emellan tummen och pekfingret, wisade den för publifen, blåäste derpå od ulbrast: Nu år den borta! Ab! den har flugit i den der herrns fida — wisade på den af glasens inwerkan glädjesträlande studenten, fom nu i fin tur tog de af restauratören återse befomna 2 tjugofopeferna mellan fingrarne, blåste på dem, Framräckte handen och sade: tog restauratören — fyrtio kopek tillbaka. (Abo UT — —— — —— — — ——— ——