Helsingborgs-Posten – 28 oktober 1861, sida 2

Jag saknar dertill något, som jag icke eger? Ack, sade jag bönfallande, nämn detta något.? Och det hemska väsendet bredvid mig reste sig upp, och hans ögon lyste och sköto blixtrar såsom såge han något skönt och kostligt framför sig, och han sade detta något är penningar? vpenningar! Hvad är penningar ?7 PPenningar äro en materia, som smältes i elden och gjutes i form, och för dem erhåller menniskan allt. Du prisar den dödliges lott och du har rått; det är en säll lott om denne dödlige kan kalla penningen sin. Penningen öppnar for honom alla dörrar, den banar vägen till allt, den gifver honom makt, anseende, ära, kärlek, den gör lurslar och uppreser throner. For att vinna den arbetar menniskan rastlost hela dagen, hon nedstiger i jordens mörka sköte för alt söka den och om hon vinner den aro alla njutningar hennes. Men ve, ve den olycklige, hvilken detta förtrollningsmedel som skapar lycka och fröjd ej tillfaller, hvilken fatt skada verldens ljus i en usel koja! Ve denne arme! Ilvad hjelper att hans själ brinner efter beröm, anseende och ara ? Hans trasor utestånga honom från all gladje och de, hvilka skulle tillbedjande omgifvit honom, om penningar, mycket penningar blifvit hans egendom, skola föraktligt vända honom ryggen. hurstar skulle tillafventyrs kallat honom broder, men nu tilllates hasten med sina hofvar nedtrampa honom. Ingen kan hjelpa det, ty då han barer trasor skall han ej betraktas utan som en trasa. Penningen skulle öppnat för honom porten ill vetandets och konstens tempel — men