Helsingborgs-Posten – 25 oktober 1861, sida 3

ris, heldst utan bark eller löf, och kan gifwa rofworna en temligen tjock betäckning dermed, samt derofwan halm så mycket alt ej jorden faller igenom, och ytterligare ett lager af jord, få fon man wara trygg, att rofworna och får. deles kälröfterna hålla sig, derest noga tillsetts, ett de före förwaringen ej warit frostskadade, enär de i annat fall ej hålla sig. Skulle de olifwa utsatta för stark frost, innan de tagas upp, är det bäst att låta dem qwarstå tills starkt töwåder inträffar och ej taga upp dem förr, än pe äro wå! upptinade. Grafwarne kunna ger na ligga endast med ris och halmbetäckning ills det blifwer någorlunda kallt. — Morötter böra upptagas samtidigt med rofwor. Så läns ge De stå i jorden, åro de ej mycket ömtåliga för fros. Man får ej lägga stora masjor tills sammans, emedan de lålt taga skada genom swenning. Om tiden medgifwer borde man I början af månaden föra ut få mycket gödsel, tom finnes samlad wid denna tid, och plöja ned Pen der, man tidigt på wåren will så hwits betor eller morötter. Man bör härtill wälja ett ogräsfritt fällt och gifwa der en djup plöjs ning. Kunde tiden medgifwa, att först plöja och harfwa fåliet, sedan drilla (lägga jorden i fammar), utlägga gödseln mellan drillarne och på manligt fört klyfwa den, få hade man fårs din en tidig och forträfflig täningåbådd, för tis Dig sadd af de nämnda rotfrufterna. Under den pånåcnde höstplöjningen bör man ständigt se alt hwarje salt göres fullfomligt färdigt, ins nan man lemnar det, så att alla fåror och mwats tenaslopp äro rensade, olla fonter och Hörn upps gräsfda och putsade m. m. Stenar, som uns der hollvlöojningen påträffas af plogen, böra uppqräfwas för att under wintern bortföras. Plogfarlarne böra på stenbundna fält för detia ändamal hafwa en liten knirpa qwistar på plogen och sätta ned en qwist i jorden, der Plio gen törnar emot. Såwål öppna som täckta aj topp böra noga efterses, innan wintern gör al: la gräfningsarbeten omöjliga. — Kreaturen fordra wid denna tid en omjorgsfull wård, es medan de äro mycket utsatta för att taga skada genom den kallare wäderlefen och genom att bes tena blifwa knappa. Bran bör ide försumma att gifda dem gode foder tune om nätterna. Sårdeles åro dragarne uisaita för fora an: strängningar; de äro icke allenast utsatta för den falla wåderlefen och det flena betet, utan mår pe dertill förrätta det tyngsta arbete. Gifwes dem en riklig utfodring, få förrätta de med raskhet och kraft fit arbete och plogkarlen skall Da icke wara rädd för att låta plogen gå en eller annan tum djupare; hwilket i en fomman: de fförd erifligen skall betala dragarnes ertra foder. Hästarne äro synnerligen ömtålige wid denna tid, emedan de utom ofwannämnde fivås rigbeter äro förswagade af härfållningen. Ett par fappar kålrötter eller morötter och em fans ua hafre, utöfwer den wanliga rationen, gör godt. Om hästen börjar hofta och fe fjut ut, bör man gifwa noga aft på honom och för nås gon dag befria honom från arbete. Man bör noga efterfe håstarnes ben, alt de hållas torra och efter orbetet guidad, för att förefomma swullnad i dem. Seldonen torkas och putias wål, jå att hästarne icke blifwa brutna. Mot slutet af månaden upphöra beten och alla freas turen insättas på fullkomlig stallfodring. — Mau blifwer häraf manad, an fålla allt i ordning i ladugårdshusen, få an kreaturen få