nergi, som förwärfwas endast genom wanan att tänka och handla på egen hand, få måste det säkert wara i ett litet land, der de förenade ansträngningarne af hela befolkningen, hwars individer uppskatta ögonblickeis wigt oc wilja göra det yttersta derför, behöfwas för att Aftads komma något resuliat. Jag har anledning tro att Swerige i detta afseende har åtskilligt att lära af Norrige, (I def ungdomsfriska med sjelfförtroende rikt ute rustare yngre syster, på samma gång det blir nodwändig: för den sednare att lägga bort nås got af fin orimliga ömtäligbet och förskaffa fig något mer af den werldskännedom, fom den äldre och stadigare systern, hwilken i århuns draden warit en ansedd medlem af det euros peiska statssamfundet, mer ån en gång haft till: fålle ådagalågga. Jag bekänner, till min smårta, att förhållans dena mellan de två länderna för närwarande ej år alldeles sådant det borde wara; men då jog påminner mig huru en gång förhållandet war mellan England, Skorland och Irland, hyser jag ej något twifwel om att ju ej de bä da folkens sunda förftånd skall komma till ins sigt om hela winsten af en förändring hårus innan. Som jag ej år alldeles obekant med twistepunkterna dem emellan (jag will ej nu närmare inläta mig på ämnet elier uttala näs gon opinion om frågornas bhögwigtighet eller fultighet), wägar jag hoppas att dessa huslis ga iwister skola upphöra få fort od) med få få uppoffringar fom möjligt, ty utan ett godt förs ständ dem emellan och fast beslut att handla öppenhjertigt med hwarandra, ar uppbjuda als la medel till såwäl den enad fom den andras lyda, fån man med säkerhet förutfåga, att, utom det att de allt mer och mer förringa sitt anseende i utlandet, de skola förlora hwarje utsigt att winna något inflytande i nationers nas råd, hwilker wål näppeligen kunnat nekas konungariket Swerige och Norrige, om deras förening wore werklig. Då och törst då funs na de blida på den få kallade November trafs taten med en tillfredsställelse, tom de fvårlic gen kunnat hysa få länge de ej sjeljwa gjort allt hwad på dem berodde för deras frihet och oberdende. Jeg wet fullkomligt wäl att ej något Foufti: tutionelt lands öden bero vå dess ministrars ens skilda åsigter; ån mer, jag fan med säkerhet säga, att båda nationerna gladt fig öfwer att fe den unge konungen af Swerige och Morris ge göra fin visit hos drottning Victoria och att fe huru hennes brittiska majestät med nästan mer ån wanlig artighet reste för att möta dens ne monarf öfwer twenne nationer, mot hwilka England alltid hyst wänskapliga känslor, bwils kas intressen äro i flera afseenden lika def eg na och hwilka man bör hoppas alltid ffola fin: nad redo att kämpa tillsammans för civilisation och politist frihet. Jag förblifwer o. s. w. En wän till bada länderua. — AAAaAa AA (— eldswåda 1. Uibröte nu, en ny sådan längre bort a wore denna ningsmanskan emot en half intressant at få känna hu k. refervfor) köld, på wed lad omkring wakta sin fö an wärmats ty att tro de bälften af 14 numerär tort ordningen ff sa plats a Den wigtiga man i en tit lyfta skattebö klass, bwarce blifwa, äfwe band i werli af en fomn busegare, d brandförsåakra friköpa fig fi betare, som, såsom wanli finge nägon det ban, för! är fattig, id ifrån. — D SI Stockholn platsen 1: 78 1: 57. All — Dagen Rmt 18, 90 85, 90 d. d. d. ÄÅmsterde Göteborg å 3 mån.: Nor Rmt 13 Amsterdam; Anko London, 11. — Sckeaham, I Doal, 15. Am 8. Aleyon, M ter, Bengtsson, werpen. Plymouth, d. mouth, d. 13. d. 11. Garolin don. — Ilartle Fa, Fer, t. Kha Nordström, fr. En