filen Lifegne af LOUISK MUurLBACH. (Öfversättning för IIekingborgsposten.) (Forts. fr. nr 120.) vack nej, icke derom är det nu sråga, Alexander! Jag lofvade att anfortro mig åt dig och det skall ske än i denna stund. — Men Alexander,? sade han wu och hans böjliga stamma blef plötsligt vek och klagande, säg mig forst ännu en gång, att du år min vån 10 i Jag är det, Feodor, och skall evigt vara det 1 Vill du lofva mig det ?? Jag lofvar det högtidligt. Du häller af mig?? vSom af mig sjelf.r v-å så hör mig! — Der, sätt dig på den der bänken, jag ställer mig midt emot, här vid dessa lindar ; månan lyser då i ditt ansigte och jar kan betrakta dina anletsdrag, under det jag berauar. Men vill du lofva, Alexander, att höra mig till slut 2? Jag lofur det 2? Mia, histowa är enkel, den innehåller verkliga händelser, inget blomsterspråk, ingen aresvetitel och ingen furstekrona, den är enkel såsom blomman på ängen, hvarest jag lekte som gosse, ringa såsom min faders koja, der jag först skådade dagyjuset.? Hvad säger du! usiopade Alexander sörvånad.