Feodor fortfor: Erinrar du dig, Alexander, att du som gosse med din far besökte dina besittningar vid Galicien? Ni ville se huru edra slafvar arbetade under edra uppsyningsmäns piska och gödade edra fruktbara åkrar med deras förtorkade lifsmarg. Din hofmästare var med dig. Då, en dag åtföljd af din hofmästare och tjenare, red du ut. öfver angen ledde din väg. Du kommer ju i häg den der leende, vackra doftande ängen, vid hvars yttersta kant stod en liten anspräkslös koja? Ack, hon var vederqvickande skön, med sitt balsamiska örtdoft. Det tyckte också vossen, som låg i din väg och skådade drömmande omkring sig i den sköna trakten. YUndan der, late pojke ! skrek herrn som red vid din sida. Men gossen rörde sig icke ur stället. Han var en så ensaldig pojke, att han tänkte grefvens häst kunde vika undan för honom, likasom hans häst mången gång vikit undan för grefven. Gossen förblef stilla. — Undan ! kommenderade du med din barnastämma och, sättande sporrarne i hästens sidor, sprängde du sramät. Ett hårdt genomtrangande skri hördes och blödande nedföll den stackars gossens hufvud. Då, följande en böjelse för medlidande, höll du stilla och ville nedstiga från hästen, men din lärare afhöll dig derifrån. Hvad tänkte ni göra, grotve Åå sade han, det är ju endast er lifegnes son, och honom har erfarits rättvisa. Man trampar masken då den kommer under våra fötter. yN-i har rätt, sade du och skrattade. — ?Ah!? sade Feodor, trädande nära intill vånnen och fattande hans arm, ÅYjag kan aldrig glömma ditt skratt.? vpu ?? frågade denne. Jag, sade Feodor, trädde tillbaka och