Ett enda utrop undföll Feodor, men något förskräckligt och passioneradt låg i detta utrop. Han blef först dödsblek, sedan öfverdrogs hans ansigte af vredens och smärtans mörka rodnad, hans kropp darrade och krampaktigt knöto sig hans händer. Åter andades han lättare, han återvann fattningen och hans mörka öga riktades på Alexander. Men denne hade ej märkt vånnens rörelse. Med korslagda armar stod han ännu och skådade med en svärmisk, leende blick bort till de upplysta fönstren i hans älskades bostad. Jag tycker mig varseblifva Kathinkas skugga vid fönstret?, hviskade han. Hon är verkligen der, och jag kan icke komma till henne!? poch hvarföre icke ? frågade vännen. njson är opasslig och vill ej emottaga någon i dag.? . i Nu observerade Alexander icke dettriumferande och likvål med smärta blandade leendet. som slog öfver Feodors anletsdrag och försvann, snabbt som tanken. välskar hon dig ? frågade denne sednare. Det borde jag nästan först fråga dig om 20 svarade grelven. Det tyckes såsom har hon skänkt dig -sitt synnerliga förtroende. På hennes sars soirger ser man dig bestandigt vid hennes: sida, och Kathinka synes endast hafva öga och sinne för dig, — Feodor, sade han häftigare och tog dennes hand, PFeodor, vi äro vänner, I vänskapen finnes ingen sörödmjukelse. Derfor lilltror jag mig också bedja dig om det som jag icke skulle vilja be nägon annan om. Feodor, begagna dig af dilt inslytande på Kathinka, bed henne snart, redan i morgon, bestämdt gifva mig silt samtycke? lar hon icke gjort det?