Helsingborgs-Posten – 18 oktober 1861, sida 2

— — kEDen Läfegne as LOUISE MÄIHLBRACUH. (Öfrerstttning för IIehingborgsposten.) på den långa bron, som sammanbinder stälerna Ofen och Pesth, stodo två unga män, båda, såsom det tycktes, försänkta i djupa betraktelser. Lutande sig mot jernstakelet skådade den ene af dem ned i Donaus rörliga, spekegelklara vatten och han nedböjde så mycket hufvudet, att man ej kunde se hans anletsdrag. Den andre såg man med fortjusning blicka bort emot den nedgående solen och hans af aftonskimret purprade anlete hade ett vänligt, men för öfrigt känslolöst uttryck. Fotgängare färdades af och an, men ynglingarne gåfvo icke akt på dem; de stodo helt tysta och visste knappt sjelfva hvad de sågo på, ty de lyssnade endast till något som föregick i deras inre och talade till deras hjertan; de sågo troligen tillbaka på förflutna dagar eller långt framåt i det tillkommande. Båda voro de klädda i den prålande ungerska nationaldrägten, men på högst olika satt. Under det alt den unge mannen, som allljemt såg på den skimrande aftonrodnadeu, var kladd i en magnats rika drägt, med den långa pelsbebrämade och med gyldene snören och tofser rikt utsirade rocken, de gula veckade stoslorna med silfversporrar och den höga ungerska mössan, var den andres drågt enklare och anspråkslösare. Den korta rocken med svarta snören, såsom äfven de nära åt