Helsingborgs-Posten – 18 oktober 1861, sida 2

— bestå prosvet af tiden och frånvaron, skulle ej till och med kärleken snarare forblekna än denna ?? ?Vi få se, sade Feodor lugnt. Jag vill ställa din vänskap på prof — jag vill anförtro mig åt dig.? Låt mig förekomma dig, svarade den andre hastigt. Emottag först mitt förtroende och bevärdiga mig sedan med ditt. — Du vet jag lemnar Pesth i morgon for alt återvända till Warschau, dit min fars befallning kallar mig, Men du må äfven veta att icke allenast sorberedelserna till min förmälning är anledningen till min hemreså. ännu vigtigare saker vänta på mig, hvilka jag sedermera vill omtala för dig. Men först till min förmälning. Du känner min brud. Gissa hvad hon heter 2? vhluru skulle jag det kunna, Alexander ?? Du vet huru litet det osfverensslåmmer med min böjelse, att besöka edra salonger och att der beundra de strålande skönheterna och för de stolta grefveoch furstedöttrarna böja mitt hufvud. Der måste väl ändå den högborne grefve. Dombrowskys uthvraue brud uppsökas ? tillade han i en sarkastisk ton. Den andre tycktes icke gifva akt deruppå. vJag vet välv, sade han, att, ditt dystra lynne afhåller, dig från sällskaper, hvartill såväl ditt stånd som det allmänna bifall man skänker dig, berättigar dig. Men denna flicka känner du; jag har sjelf presenterat dig för henne.? — Häftigt fattade han i vännens arm och, pekande, med den andra handen bortåt ett å andra sidan floden liggande briljant upplyst hus, sade han i en glad och högtidlig ton: Der bor min brud. Det är Kathinka!?