Helsingborgs-Posten – 11 oktober 1861, sida 3

wer dess inneyåll, eftersom man nödwåndigt will att detta skall tagas allwarsamt. Enär således, efter ywad wisadt är ifråga? warande offer icke kan betraktas säsom någon ny uskyld eller såsom nägot lönebidrag af B. församling åt komministren, utan fastmera är att anse sasom pastors enskiida uppoffring af en dess egen laga rättigbet till förmån för dess meds bjelpare i embetet, hwilken han dessutom ej lär rer wilja eller funna undgå att aflöna i full öfwerensstämmelse med de beslut, fom rörande de ertra Ordinarie preslmannens underhåll fats tades wid sista prestmötet; få förfaller af fig sjelf den infinuatton, Jns. synes wilja framsmyga mot pastor, sasom den der ide utan förfams lingens medwerkan skulle nöjaktigt godtgöra fitt embetobiträde. Det enda som med något sken af befogenhet skulle funna anmärkas mot detta koministersoffer, wore att def uppbärande i nägon mån anteciz perades. Strängi taget, hade det ide bort upps tagas förr, än första söndagen i November; nu upptogs det — wi weta ej af bwad anleds ning — redan första söndagen i Okiober. Derpå lägga dock wi för wår del ingen serdeles wigt; likallitet derpå, an sistnämnda dag rä fade wara en Bönevag; wy huru Helig en sådan dag med råtta bör hällas, torde den likwäl, fåtom helgodag berraktad, ide få uppskattas hö gre, än de tre stora högtidsdagarne, Jul, Påsk och Pingst, hwika, såsom wi redan anmärkt, lagen jjelf utforat till offerdagar. Då ins:n pästår, alt allt högtidsoffer (i B. wålförståendes) år förwandladt till bestämda afgifter, I föregifwande, att gudstjensten der: igenom ftöres ; få råkar han i dessa få ord ut för ett dubbelt misstag, hwilket wi årottills fålle råtta. Mallmänna sockenstämman i B. den 12 Aug. 1851, hwarpå insan tydligen syftar, afs staffades wäl offrandet på de He fora högtidsdagarne, Jul, Påsk och Pingst, samt försvands lades till bestämda afgifter att erläggas wid de årliga husförhören; men dermed war doc ide allt högtidsoffer afskaffadt, enär AWllHels gonadagåsvffret då ide ens fom i fråga, före modligen af grannlagenbher mot komministern, till hwars fria disposilien det war aLsedt; och hwad angår moliveringen af den förändring, som beslöts, så hemtades densamma icke från något föregifwande, att gudstjensten genom offs randet stördes, utan, såsom fodenftämmosprotos follet witsordat, från den bedröfliga erfaren: heten, alt de årliga offren vå altaret de tre stora högtidsdagarne hade till följd, att just dessa för den kristna werlden så betydelsefulla dagar, blifwa gudstjensterna minst bemwiftade. Beträffande det Pyrfobuller, Jnsändaren befarat wid ifrägawarande komministers-soffer, boppas wi att dermed i sjelfwa werket icke was rit få farligt. Åtminstone äro wi fullt förwids fade, att Jnsändaren sjelf ide wid detta tillsålle giort sig skyldig till slikt buller. SR — n— —— AR LÄ Ä