Fyra Ord. Svenskt Original. (Foris. fr. nr 115.) a Zakrisson hade aldrig till någon yppat emlighet hon bar på sitt hjerta. Denna hade sedan ungdomen hvilat tungt på s brost. Alt nagot tryckte henne, det I hennes make, men den förTärliga eden nnes mor forbjöd henne att röja det; sla sorgen, buren inom henne, underså småningom hennes helsa. nu fru Lowenthal och hennes barn nde till Gyllingsnäs, blef det for henne sång ljust och svårt. Den förstnämnda inde genast Inga; men ehuru den lilla I fordom tillställt för Carolina många oheter så erfor hon dock en angenäm all äterse den hon trodde vara sin och hvilken varit så varmt älskad af s far. Hvad barnet felat tillräknade ke den förbättrade qvinnan; hos visste una varit sin mors redskap. frå Lowenthal kunde icke heller Inga sill oroliga hjerta; men en ovilkorlig ngskraft, som från forsta ögonblicket henne till Magnild, bjöd henne att åt anfortro att hon egde ett bekymmer, rsvärade striden mellan lifvet och döden, :t blef Magnild förbehållet att ingjuta s himmelska stråle i hennes själ. XXIII. TRA TORNKAMMAREN PÅ GYLLINGGNÄS. orbigå alla de husäskor, som dänade inom det täcka Balderslunds murar, när grefven underrättade sin hustru om sitt beslut, att ej längre vägra sitt samtycke till Birgers och Magnilds förening, men, enligt grefvinnans enträgna böner, hade han lofvat att deras förbindelse åtminstone till hösten skulle hållas hemlig. Birger var nu återställd från sin sjukdom, och nästan hvarje dag var han synlig på Balderslund. Nu måste du säga mig, började en dag grefven, Åhuru du tänker arrangera dig för framtiden ?? ?Jag önskar att taga afsked, svarade Birger. Hvilka därskaper ! afbröt han; taga afsked vid tjugosex års ålder ? Nå, hvad ämnar du sedan taga dig till 2? Jag vill med min hustru flytta till någon aflägsen trakt, till någon småstad, till exempel till Philipstad, och söka borgarrätt samt föda mig genom något handtverk.? PDel hörs alt du icke vanslägtas,? svarade grefven bittert. Sådana ideer hade också din far. liar du talat med Magnild härom 2? Ja, det har han, svarade en ljuf röst, och genom en sidodörr inträdde Magnild. Du bifaller kan jag förmoda ?? frågade den gamle sträft. Ja, pappa, jag tycker det vore bra. Hvad lycka göra militärer i fredstider, och hvad gagna de till? — endast att draga must och märg ur staten. vlIlan har redan lärt dig den der nya visdomen. — Men om jag ber dig, Birger, afstå derifrån,? sade han med en mildare röst, vgör du det då? — om jag ber dig derom i din mors namn ...? ij Min mor! svarade Birger långsamt; ?min mor hade delat mina tankar. Dock är den ton, som farbror (grefven hade tillåtit honom gifva sig denna benämning) nu antar, ej lätt att emotstå ...? Tack! utropade grefven, och för första gången öppnade han för Birger sin famn. Rörd gick Magnild fram till dem och slöt sig äfven till faderns bröst. Här är ju ock rum för mig ?? hviskade hon. Birger, oböjlig när man med hårdhet bemötte honom, blef nu mjuk som ett vax. T allt hvad jag kan, vill jag lämpa mig efter dens vilja, som befästat min lycka.? Jag har icke befåstat den. Din mor har gjort det med fyra af henne nedskrifna ord. Men nu har jag en plan för din framtid, d: v. s. alt börja med. Alrik har redan tröttnat vid Gyllingsnäs. Skomakare Zakrisson har trakterat mig med förfärliga jeremiader; han har åtagit sig de underhafvandes sak ; men det är icke Engelbrekt, tillade han med ett ironiskt leende, som kommer till Erik af Pommern; troligen ha de orätt å ömse sidor. Alrik ämnar återvända till Stockholm, och nu har jag tankt att bedja dig bIinva 10rvaltare af det fideikommiss, som — som — skulle ändå tillkommit din far,v rösten blef osäker. Tacksam för så stor godhet, vet jag ej om jag kan begagna mig af densamma. )Ijuru så 27 . Jag eger ingen erfarenhet i landtbruk. Jag vågar ej börja i så stor skala.) vDu är nu så samvetsgrann, att du är lytt deråt, svarade grefven vresigt. )Om allt — om allt — gått till som det bordt, så hade Gyllingsnäs blifvit ditt. Å vJag saknar det icke,? afbröt Birger lisligt och fattade Magnild hand. Hvad är Gyllingsnäs mot det jag fålt ?? Mig har det lysande eländet allrig gjort någon glädje, återtog grefven, och han drog en djup suck. Men — men vill du då,? tillade han efter någon tystnad, varrendera ett mindre ställe, så skall jag gå i borgen för arrendet, och när du efter några år förvärfvat större vana vid landtbruket, så blir du förvaltare af Gyllingsnäs.? Och då skola vi bebo gula flygeln, inföll Magnild lifligt. yFör det sista förslaget tackar jag,v svarade Birger, vefter mill eget icke duger ; tillade han leende och skakade grefvens hand. Engelborg blir hos mig i Magnilds stalle. För att det sår, hon fått, svarade Birger allvarsamt, aldrig skall lakas. Vore det ej bättre att hon kom hem till oss ?? Du menar, alt hon hos mig måste ofta se Yngve ; men Yngve är ej gift än, — 0, måtte han aldrig blifva det, tillade han häftigt. Tro mig, förr eller sednare kommer man tillbaka till den första ungdomskärleken; åtminstone när man af sälanga och beräkning öfvergifvit den ;? han blef åter tyst. — Om jag ej misstar mig, så är det ej rätt nelt mellan de unga tu.? Min öfvertygelse är den,? återtog Birger, alt så vida ej fröken Z— bryter sin sorbindelse, så gör Yngve det icke — han må älska henne eller ej — men jag har ett annat skäl, hvarför jag uppriktigt sagdt ej önskar, det Engelborg stannar här — inget qvinnohjerta går henne här till mötes.? Grefven svarade ej straxt, slutligen sade han : vJa, ja, du har rätt — Dora flyttar troligen nära Magnild — jag är dömd, sade han likasom till sig sjelf, att sakna och lida...? — — —